Vandrande själar av Cecile Pin är en sådan där roman som legat i min digitala bokhylla länge och väntat. Berättelsen inleds med att den äldsta av de sju syskonen i den vietnamesiska familjen, flickan Anh, packar sin ryggsäck. Hon ska resa tillsammans med sina två yngre bröder till sin farbror i USA, några månader senare är det tänkt att resten av familjen ska komma efter. Fadern har köpt biljetter så att de kunna resa med båt till Hongkong, Anh och hennes bröder blir tre av alla de tusentals båtflyktingar som reser från kriget Vietnam på 70-talet. Efter ett tag i flyktinglägret så får de veta att deras… Läs mer

Där askan blommar av Nguyen Phan Que Mai är en roman som utspelar sig i två tidsplan. 1969 bor de två unga vietnamesiska systrarna i Saigon och tjänar pengar genom arbete på en bar. De underhåller amerikanska soldater och när en av dem träffar en vänlig soldat tänker hon att livet kan förändras. 2016 reser den före detta amerikanske soldaten Dan tillbaka till Vietnam tillsammans med sin fru Linda. Han vill återvända till platserna där han som 20-åring upplevde sådana händelser som förändrade hans liv för alltid. Där finns också Phong som är son till en okänd amerikansk soldat och som försöker få … Läs mer

Häromdagen skrev jag om Kim Thúys roman em, som en perfekt pendang till den så läste jag igår färdigt Nguyen Phan Que Mais släktkrönika När bergen sjunger. De båda romanerna är mycket olika till sin form och i sitt språk men de ger båda en bild av hur kriget på den vietnamesiska halvön påverkade människor under generationer. När bergen sjunger börjar 1972 i Hanoi och vi som läser får möta den lilla flickan som tillsammans med sin mormor gömmer sig för att undkomma bomberna som faller. Flickans mamma och pappa strider i kriget och ingen vet när eller om de kommer att återvända.

Mormodern berättar sin… Läs mer

Kim Thúy har ett sätt att berätta om människor och det som de upplevt som är helt unikt. Att läsa hennes böcker är som att svepas in och omfamnas av erfarenheter och känslor och utöver texten som är  utformad i korta kapitel så finns där alltid en tanke med formgivningen. I den nyöversatta em så möter mig på insidan av pärmen ett konstverk av en låda. Likt blodådror förs det liv från ordet em till lådan och utifrån den trasslar sig berättelsens trådar ut.

”Ordet em används i första hand om
lillebrodern eller lillasystern i en familj,
om den yngre av två vänner
eller om kvinnan i ett par.
Jag vill… Läs mer

Kulturkollos tradition att stämma av första lördagen i varje månad vad som händer just nu fortsätter. Häng gärna på i vår minienkät!

Just nu läser jag När bergen sjunger av Nguyen Phan Que Mai och så långt är det fin läsning. Ett av mina drömresemål är Vietnam och särskilt fint är det att läsa en roman därifrån. Jag hoppas kunna fortsätta med Em av Kim Thúy, jag har hört att den ska vara fantastisk.
Just nu tittar jag på grusvägen utanför min stuga och gör upp plan för att gå på konstrunda. Konstnärerna på ön har öppet i sina ateljéer och med ordentliga avstånd och mycket utomhus så tänker jag mig njuta… Läs mer

Året har innehållit 217 lästa böcker och så här i sista veckan på året så tänkte jag presentera mina utomeuropeiska romanfavoriter. Hoppas ni har lust att hänga med!

Nickelpojkarna av Colson Whitehead inleder mitt urval och från USA kommer också Inte av denna världen av Yaa Gyasi. Från den amerikanska kontinenten kommer också Att skörda ben av Edwige Danticat, från Asien har jag valt Sympatisören av Viet Thanh Nguyen. Från Nigeria kommer Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite.

Klickar man på länkarna så leder de till mina texter om respektive titel.

 … Läs mer

Vissa böcker ska man läsa med ögonen och inte med öronen. En sådan var Sympatisören av Viet Thanh Nguyen. Flera orsaker är det till det, en är att den här romanen innehåller ett antal grymma tortyrscener och det är svårt att värja sig när man lyssnar. När jag läser riktigt grymma händelser med ögonen så kan det hända att jag kisar lite, eller till och med hoppar över. När man lyssnar så går inte det. En annan orsak till att jag mestadels läste med ögonen var att berättandet inte är kronologiskt och det gäller att hänga med i både tid och plats. Med det skrivet så är det här en mycket intressant läsning. 

Romanen… Läs mer

Repris från Kulturkollo, ursprungstexten publicerad den 28 april 2020.  

“Jag har alltid intalat mig att vi föddes ur kriget – men jag hade fel, mamma. Vi föddes ur skönhet. 

Ingen får tro att vi är våldets frukter – utan snarare att våldet som passerade genom frukten aldrig lyckades skämma den.”

Orden är Little Dogs, han skriver ett långt brev till sin vietnamesiska mor som varken kan läsa eller skriva. Han skriver till henne för att få sorterat sina tankar och för att övertyga sig själv att han lyckades genomleva sin barndom och ungdom och faktiskt komma ut levande till vuxendomen.… Läs mer

Vi  är namnet på berättaren i den här fina romanen av Kim Thúy. Vi är flickans namn, hon som föds sist i en rad av bröder, och hon som genom livet bär namnet som översätts bokstavligt med ”dyrbara, pyttelilla, mikroskopiska”. Som yngst i familjen så blir Vi den som förväntas slösa sina omsorger på sina äldre bröder och sina föräldrar. Hon studerar hårt i skolan men på något vis är det bara ett respektabelt äktenskap som väntar. Hennes liv förändras i grunden när hon som tioåring flyr från Vietnam tillsammans med sin mor och sina bröder och så småningom hamnar de i Kanada. Fadern blir kvar… Läs mer