För att förstås sig på samtiden så behöver man kunna blicka både bakåt och framåt, särskilt aktuellt känns det i dagens politiska läge i både Sverige och världen. Jag läste att Matt Haig skrev romanen Historieläraren i samband med Storbritanniens omröstningar om Brexit och visst är det en intressant vinkling han hittat.

Tom Hazard är den medelålders mannen som tar jobb som historielärare i en londonförort. För honom är det svårt att återvända till London för det var där som han en gång förlorade sin fru och sin dotter, minnen väcks till liv. Det är bara en detalj, det var mer än 400 år sedan.

I onsdags hade vi träff med bokbubblarna och det var Hit, men inte längre som var samtalsämnet. Det finns mycket att samtala i Maria Maunsbachs roman och en av dem var hur hon använder sex, och fantasierna om ett förhållande som ett sätt att hantera sin ensamhet. Anna tipsade om Queenie, en roman som har många beröringspunkter med cirkelboken och det tipset tackar jag för!

Queenie av Candice Carty-Williams handlar om en 25-årig tjej som arbetar på en tidning och är i desperat behov av en bostad. Hennes pojkvän har nämligen bestämt att de ska paus och själv förstår Queenie ingenting. Hon tyckte

En avlägsen kust av Jenny Colgan är en kort roman som utspelar sig på Mure, en skotsk ö som alla som gillar serien om Flora på den lilla ön i havet känner till. I den här så är det doktorn på öns sekreterare Lorna och den nye doktorn Saif som spelar huvudrollerna. Man känner mycket igen Jenny  Colgans stil och det är med lätt hand som hon kommenterar den flyktingvåg från Syrien som kom också till Storbritannien. Jag minns när vi pratade med Jenny på bokmässan och när hon blev irriterad över att jag frågade över hennes sociala engagemang och politiska agenda i böckerna och Jenny snästs av oss och sa

Om man hittar blurbar från Chimamanda, Hilary Mantel och Zadie Smith på en och samma roman så är innehållet garanterat en bok för mig. Jag gillar innan jag ens börjat läsa om ni förstår vad jag menar. Som tur är så blir förväntningarna uppfyllda med råge. Så himla skönt att läsa en roman-roman som lågmält och precist tecknar och dissekerar en familj. Den plockar isär de hopsnärjda relationerna utan att det blir långtradigt och mångordigt eller överdramatiskt. Tänk om Jonathan Franzen kunde skriva så, vilka böcker han skulle få till då!

Nu ska det här inte handla om Franzen (varför tänkte jag ens