Jag skall först tydligt deklarera mitt jävliknande förhållande till Chimamanda Ngozi Adichie: jag är löjligt och star-stuckaktigt förtjust i henne och då har jag, innan den här romanen, bara läst en novell av henne. Hon går genom teverutan som ni alla vet och osar integritet utan att bli arrogant och… ja, ni vet helt enkelt. Det tog därför ganska lång tid att erkänna den lilla men dock besvikelsen över att Americanah är lite episodiskt lättviktig när den under en stor del av boken fokuserar på att illustrera en välvillig men dock fördomsfull amerikansk inställning till den nigerianska… Läs mer
Senaste kommentarer