Shy tar på sig ryggsäcken full med flintasten och smyger sig ut från internatskolan ”Sista chansen”. Det är i mitten av 90-talet och i hans walkmanlurar pulserar de tunga rytmerna, i hans axlar skär ryggsäckens remmar in och inuti hans huvud hör han alla de röster som passerat i hans unga liv. Han har en plan, hans ständiga misslyckande ska äntligen få ett slut och likt Virginia Woolf har han lastat sig tungt för att inte kunna ångra sig. Modern och styvfaderns röster ekar och påminner honom om alla han skadat och sårat, de påminner om hur besvikna de är på den tonåriga Shy. Han som på sin… Läs mer
Då är det lördag och dags för repris nummer tre, den här gången kommer ett samtal från 2019. Texten är skriven av Helena på Kulturkollo men vi träffade Max tillsammans så jag tänker att det funkar att ta med den här. Det är ett möte som jag aldrig vill glömma!
Vi kunde ha pratat i evinnerliga evigheter med Max Porter, det är dagens sanning. Fyrtiofem minuter gav oss tid till att öppna ämnen som skulle kunna leda till timmar och timmar av samtal.
Först av allt ställdes den säkert uttjatade frågan om när, hur och varför han började skriva, och svaret visar tydligt att Max Porter inte är en författare
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer