Idag skriver jag om en helt fantastisk roman som utspelar sig i en liten österbottnisk by där hemmanet Nevabacka och naturen runt gården spelar huvudrollen. När boken börjar är det nutid och en kvinna kommer till den öde liggande gården för att ta vid efter sin mor och den inledande betraktelsen Vems dotter är en sådan vacker läsning.

”att äta upp den sista lingonsylten ens mamma kokat, det är då man inte längre är någons dotter” 

Dottern trampar den jord hon ärvt, jorden lyssnar och svarar och bjuder berättelsen om Nevabacka. Den förste bonden är en soldat som blivit lovad ett torp,… Läs mer