Hurdan är man som ännu en gång ger sig ut ensam på en gruppresa där alla reser i par och den sociala samvaron kräver så mycket så att jag blir helt utmattad? Jo, till Indien har jag alltid längtat och jag kan inte åka själv, det skulle kännas för otryggt. Då återstår att resa med andra och efter två långresor så är det verkligen så att det man får med sig på en rundresa med guide är en bonus. Det är välorganiserat, man blir presenterad landets höjdpunkter och man får geografi, historia, samhälle, politik, ekonomi, kultur och mycket mer med sig än bara resan. Det tilltalar den där läraren i mig. Jag har upplevt
… Läs mer 
Jag har sämre nättillgång än väntat så bloggen får pausa under resan. Jag postar bilder på Instagram. Välkomna dit!
… Läs mer 
Gurun i Pomonadalen av Mikael Bergstrand är den tredje delen i serien om den medelålders Göran från Malmö: avdankad reklamare, MFF-supporter och mycket frånskild. Boken börjar med att Göran åker på sin indiske vän Yogis bröllop och upplever både fest och bröllopsresa till Taj Mahal. (Snart är jag på plats och det har varit intressant att läsa den här feelgoodserien inför resan.) När han sedan kommer hem till Malmö så är han arbetslös, han dricker för mycket och hans förhållande med KBT (hans f d psykolog) verkar vara slut. Vid en lunch med sin mor så får han ett erbjudande, kan han passa moderns sambos
Del två i serien om Göran och hans resor till Indien heter Dimma över Darjeeling och Mikael Bergstrands feel-goodare är just precis så underhållande som man önskar sig. Göran är en hängiven Malmö FF are som jobbar med reklam, samlar till en hästsvans och letar efter kärleken. Han har svårt för att hålla kontakten med sina anhöriga och han bestämmer sig för att gå i terapi. Terapeuten påminner om att Göran måste våga stanna upp och vara i stunden. Ändå så händer det något som gör att Göran i alla hast reser till sin vän Yogis bröllop, eller rättare sagt kommande eventuella bröllop.
Yogi
Om några veckor så är jag på väg till norra Indien och det är verkligen dags att gasa med min indiska läsning. Jag hittade Det brinner på berget av Anita Desai på Storytel och började lyssna. Efter en halvtimma eller så så kändes hela berättelsen märkbart bekant. Så märkbart bekant att jag faktiskt hade läst romanen 1988 när jag pluggade Commonwealth Literature … Hittade pocketen med frågeställningar, kommentarer och allt i min hylla. Märkbart gulnad och aningen skör men bredvid stod minsann Clear Light of Day och In Custody. Anita Desai har varit en av mina favoritförfattare och
– Vad ska du läsa innan resan? frågade min kollega och jag svarade helt ärligt att jag knappt fattat att det snart är dags. Jag har fått omvärdera mitt liv de senaste åren och inser att det där med att vänta tills man är pensionär med att uppleva saker. Det håller inte. Jag har länge haft en tanke om att uppleva de länder som fascinerat mig i litteraturen under många år och nu är det dags för resa till norra Indien. Förra året var det Sydafrika nu nytt land, ny kontinent. För att avhjälpa en smula att jag mest packat och flyttat och försökt hålla mig frisk det senaste halvåret så beställde jag i vart fall
På senaste tiden har jag, utan att göra ett medvetet val, lyckats välja att läsa ett antal underhållande berättelser. För någon vecka sedan var det en regnig lördag och The White Tiger låg i pockethögen. Från första sidan smålog jag och det fick bli en läslördag… Helt underbar skröna som blir mer och mer skruvad ju mer man läser. Den sammanhållande storyn är berättelsen om ”The White Tiger” som sätter sig ned för att under en veckas tid skriva brev till Kinas president och dela med sig om sitt land och sitt folk. Han beskriver sin egen resa från fattigdom till ett liv som entreprenör
… Läs mer 
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer