I César Airas kortroman middagen tas jag som läsare med i en strömmande flod av berättande. Ni vet den där känslan av att man som åttaåring ligger under bordet på kalas och lyssnar på de vuxna och skvaller om grannar blandas med extrakryddade skrönor och återkommande poänger som traderats många gånger genom åren.

I middagen tar en 60-årig man med sin åldriga mor till en vän på middag. Vännens hus är som kuriosakabinett fyllt med leksaker från förr och kvällen blir en besynnerlig stund av ätande, skvallrande och förvisande av hustes skatter. När sedan mannen kommit hem och går till sängs så zappar… Läs mer