Här på bloggen har det varit tyst några dagar och det är inte för att jag inte har läst. Jag har läst. Två stycken romaner som båda har väckt komplicerade och komplexa tankar och känslor. Moa Herngrens Svärmodern får jag återkomma till, idag ska jag försök samla ihop mig kring Bengt Ohlssons Midsommarnattsdrömmar.

Så deprimerande tanke att man kör på i 110 i livet, att man förirrat sig innanför viltstängslet och bara inte hittar något hål att krypa ut igenom. Ingen avfart. Man susar förbi. Förirrar man sig från sin rutt så blir man bokstavligen mosad och det var där i ungdomen som man kröp in genom hålet