Igår läs/lyssnade jag på Anne Swärds roman Jackie och jag var så tagen av den att jag inte riktigt kunde formulera mig. I naturen där jag fördriver min tid i ensamhet är det så vackert som det kan vara, fåglarna kvittrar och det allt trängre och klaustrofobiska livet för Jackie speglar sig liksom i det extraordinära läget som samhället befinner sig i. Jag tror att det var just det som gjorde läsningen extra stark för min del, i ett annat läge hade jag kanske mest irriterat mig på Jackie.Hon är naiv och precis så energisk som en småstadstjej som tagit studenten och äntligen ska börja livet är. Den känslan