Bilden skickades via facebook till ML för att påminna om att dagarna går…
Sonen J, 7 år tittar på bilden och utbrister:
– Vad mamma var lik T (dotter), tänk om de blir samma?… Läs mer

Man kan tycka att jag helt har fastnat i släkt å det senaste men kunde inte låta bli att jämföra kusinerna med kusinernas föräldrar. Man kan med säkerhet påstå att det finns vissa släktdrag som återkommer. Jag tror minsann att kusin A är lik sin mamma, att barnbarn T är lik sin mormor – jag själv är inte lik det minsta. Jag är Humlehagare jag inte Hedegårdare iaf till utseendet.

Dubbeljippi! Biljetterna till bokmässan har landat i min brevlåda och ledigt har jag tagit från jobbet. Goda förutsättningar för en rolig dag uppfyllda alltså. Jag ser riktigt mycket fram emot att få gå på seminarierna och lyssna till många intressanta människor. Sedan blir det ju lite social samvaro också. En bokcirkel för alla bjuder in till diskussion om Sorgesång för Easterly och en bokbloggarträff med fika och bokbyte. Det ska jag passa på att gå på och det ska bli genuint kul att träffa alla människor bakom nicken. Dessutom ska vi byta böcker – ta med några böcker som man läst i läseutmaningen… Läs mer

De senaste dagarna har det blivit släkttema här på bloggen. Vad passar då bättre än att skriva om Syster min av Barbara Voors som kommer i ny pocketupplaga i dagarna. Den handlar om tvillingsystrar som växer upp tillsammans och sedan försvinner plötsligt en av dem: Klara. När den kvarvarande systern Saskia många år senare ska städa ur familjens sommarhus hittar hon kartong med gamla dagböcker, brev och tidningsklipp. Så nystas historien upp, genom Klaras texter och Saskias minnen från barndomen så kommer vi allt närmare sanningen om Klara.
Barbara Voors berättar en historia som man inte kan… Läs mer

Så söta vi var kusin A, jag och min lillasyster när vi satt där i min mormor och morfars soffa på kalas. De senaste dagarna har det varit kusinnostalgi här på bloggen och IRL. Bara för det får jag nog ladda upp en bild från jul också. Samma år: 1974. Kanske det är dags att acceptera att man har faktiskt blivit lite äldre?

Jaha, så var semstern slut för denna gång. Gjorde en alldeles ovetenskaplig undersökning idag om vad kollegorna talar om efter semester. Är samtalsämnena genusbundna? Nu har vi mycket få män på vår arbetsplats så undersökningen är väl inte helt trovärdig men… Resultatet var att vädret och värmen talar båda könen om, vart de rest talar båda om, vilka de träffat är typiskt kvinnligt och vad de byggt/renoverat/anlagt är typiskt manligt. Förvånad någon?… Läs mer

Helikoptrarna hoovrar över Ullevi och jag sitter och hämtar mig efter att ha fått en överdos testosteron och adrenalin. Sektionen vi sitter på har en övervägande manlig publik, tjejerna kan väl räknas på en hand och ska jag vara ärlig så tycker jag mycket om fotboll. Jag gillar spelet, spänningen och kampen. Däremot gillar jag inte läktare av pojkar, män och gubbar som står upp som en man och absolut vrålar på domaren. Jag gillar inte heller att mötas av piketpoliser vid utgången, nu var det högrisk och Helsingborg. Jag gillar när det är bara älska och inte hata. Matchen? 0-0 men ganska öppen och chansrik… Läs mer

Åh, så fina golv vi ska få snart! En liten detalj bara, huset ska tömmas på allt som står på golven för att nya askgolv ska kunna komma på plats. Hur mycket saker har man inte liggande i garderober (som alla ska monteras ned för att skickas till tippen), hyllor och skåp? Dessutom har jag ett klassrum med 16 flyttlådor som ska packas upp och organiseras på ett vettigt sätt med början måndag. Ett är säkert. jag gillar inte stök och oreda. Det stör mina tankar och rubbar mina cirklar. Nu är det dags att gilla läget och anta en veritabel logistikutmaning.… Läs mer

Minst 10 om inte 15 år sedan sist är det som 8 av 1o kusiner samlas på samma gång, om man nu inte ska tänka på begravningar då. När vi alla var barn var vår mormor och morfars hus vår naturliga samlingsplats. Där var det mycket som skulle firas: jul, påsk, födelsedagar, semmeldag, våffeldag, kräftskiva och annat som förtjänade att man satte på pannan. Jag kan vara full av beundran inför min mormors insats med kalas där det aldrig var färre än 30 pers. Där bjöds mat och kaffe med sju sorter och tårta. Inte tänkte man då på vilken planering som krävs, arbete som ska utföras. In i det sista var min mormor fenomenal… Läs mer