Jag läste Paul Auster i somras, sträckläste faktiskt. Där fanns något i Invisible som gjorde att jag ville läsa vidare men när jag hade läst färdigt så var jag mest irriterad. Irriterad över Austers ”von Oben” perspektiv, det känns som han raljerar med läsaren och mest vill visa vilken fantastisk finurlig författare han är samtidigt som han kämpar mot åldersnojan och minsann ska skriva explicita sexscener. Klubben för inbördes beundran för de initierade alltså. Nu recenseras boken eftersom den svenska översättningen just har kommit och jag läste SvD idag. Vi tycker ganska lika… Läs mer
Senaste kommentarer