”I once had a girl, or should I say, she once had me.”
Så lyder första strofen i Beatleslåten som får Toru att förflyttas tillbaka till tiden då han lärde känna sin ungdomskärlek Naoko. Hon är egentligen hans bästa väns flicka men när vännen begår självmord blir de två kvarlämnande tonåringarna hänvisade till varandra och en innerlig men komplicerad kärlekshistoria tar sin början. I Haruki Murakamis roman Norwegian Wood får vi följa hur Toru, en ensam och allvarlig ung man, under några år studerar teaterhistoria och lär sig allt mer om det som kallas livet medan Naokos hälsa blir … Läs mer

Lyrans Noblesser har satt samman en 100-lista om afrikansk litteratur. Blir sugen på att ge mig in i listornas värld! Hennes instruktioner lyder:

Fetstila titel + författare om du läst boken
Om du inte läst just den boken men annat av författaren – fetstila författaren
Stryk över de du inte vill läsa, eller markera dem med rött
* efter boken betyder att du aldrig hört talas om boken/författaren
+ efter boken betyder att du äger den
x efter boken betyder att du påbörjat men inte läst ut den

Jag lägger till orange färg – det är det jag ändrat sedan starten!
Dessutom länkar jag till de böcker… Läs mer

Innergården ljuder av klanger, det doftar glögg och lussebulle. Vilket härligt sätt att tända granen på, med fyrstämmigt körackompanjemang!

När kommer tomten? Här kommer tomten! Så glad kan man bli om man är två och väntar på tomteparaden men när är man är 14 har tomteparaden mist sin glans en aning… Varje skyltsöndag i många år har tillbringats i Alingsås, där tittar vi på julskyltningen, fikar och fryser… Allt krönt med ett fyrverkeri på savannen kl 18. I år är vi hemma, tänder vårt ljus och firar första advent i all stillsamhet. Inte dumt alls.

Annika ordnar trevliga skuttaruntmingel på sin blogg.

VAR LÄSER DU HELST?
Helst av allt läser jag tidigt om våren när fåglarna precis har börjat få vårkänslor, solen skiner och jag sitter i lähörnet på trappan på landet. Trädgården luktar vår, knopparna börjar komma på körsbärsträdet och koltrasten flöjtar från tallens topp. Gärna med en stor kopp kaffe och inkrupen i en sovsäck. Det är superskönt, varmt och mysigt! Snälla någon,… Läs mer

Jenny Jägerfeld vann Augustpriset 2010 med sin mycket läsvärda roman Här ligger jag och blöder.

I ett dike i Norrköping ligger Maja, som är en 17-årig stockholmstjej, med New Order ringande i öronen. Kanske den bästa låten i världen? ”I feel so extraordinary, something’s got a hold on me. I get this feeling I’m in motion, a sudden sense of liberty.” Hon ligger där med rakad skalle och en söndersparkad hylla i form av en flamingo bredvid sig. Hur hamnade hon där egentligen? Det frågar hon sig där hon ligger med sitt blodiga hjärta bultande i handen. Den senaste månaden har livet snurrat allt fortare… Läs mer

Nu är amaryllisen inhandlad och står med sina svällande knoppar i krukan i vardagsrummet. Belysningen är på plats i fönster och ljusstaken är framplockad men varje år är den vita adventsblomman det som verkligen visar att adventstiden är kommen. Lagom till lucia brukar knoppen ha en praktfull klocka. Bjuder mig själv på bild från förra året medan jag väntar…

”Det är optimisterna som bygger världen medan pessimisterna kommenterar den.” Så sa en palistinsk diplomat i gårdagens upplaga av Människor och Tro. (Länken går till webben där man också kan ladda ner programmet.) Som av en händelse lyssnade jag på hela programmet under min pendlingstimma hemåt och det var mycket intressant. Sändningen i P1 kom från Jerusalem och gav mig ytterligar perspektiv på den underbara romanen Morgon i Jenin som jag just läst. Spännande att höra forskare, kulturmänniskor, religiösa och ”mannen på gatan” diskutera regionens framtid. … Läs mer

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är en pjäs baserad på Ann Heberleins mycket utlämnande bok om sin egen bipolära sjukdom. Jag läste den förra sommaren och blev mycket tagen av Anns gripande dokument över hur maktlös och vilsen en människa kan känna sig när man lider av psykisk ohälsa. Ibland var det så att jag fick lägga ifrån mig boken några dagar för att få distans, Heberleins språk är nästan kliniskt och beskrivningarna kan kännas smärtsamma. Nu sätter Göteborgs stadsteater upp texten som monolog på Studion och jag vet ännu inte om jag tänker gå och se föreställningen. Spännande, utlämnande,… Läs mer