Nu börjar jag, Anna,  härmed mitt organiserade läsliv. Läslista å årets första dag. Inte illa! Om du är läsare som letar efter gästbloggare Ms lite mer manliga urval så får du navigera dit tillbaks till startsidan och där välja hans etikett…

1. håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski
2. Bort, Bort av Anjum Hasan
3. Easter Parade av Richard Yates
4. Himmel av Torbjörn Flygt
5. Under lejonets blick av Maaza Mengiste
6. Frostnätter av Arnaldur Indridason
7. Min Kamp av Karl Ove Knausgård
8. Sultanbrudens skugga av Assia Djebar
9. The Help av Kathryn Stockett
10. The Russian Dreambook of Colour and Flight

– Jag vill kunna se mig själv i spegeln och då se att jag ser glad ut, säger Sami vars historia är navet i håpas du trifs bra i fengelset. Susanna Alakoski skriver berättelsen om syster och bror, deras uppväxt och vuxenliv. Sami och Anni är båda formade av sin otrygga barndom och de tar två olika vägar i livet. Anni är den duktiga flickan som väljer ett vårdande yrke, Sami, begåvad men rastlös, hamnar tidigt i OBS-klass och småningom i missbruk och kriminalitet.
Alakoski skriver här en roman fylld med ilska och kärlek. Ilskan riktar sig mot samhällets oförmåga, broderns självupptagenhet i sitt… Läs mer

Gott nytt önskas alla läsare!
Ali Edwards är en scrappare som jag beundrar – hon är ständigt på gång med nya idéer och så dokumenterar hon med mycket text, varje nyår väljer hon dessutom ut ett ord som hon vill ha som ledstjärna under året som kommer. Ordet för mig få bli drömmar – det är dags att utforska noggrannare mina egna och andras önskningar och förväntningar på framtiden. Vilka går att förverkliga och vilka får förbli just drömmar? I romanen Spill diskuterar Sigrid Combuchen just om det går att ha ett gott liv trots att ungdomsdrömmarna kanske inte blev… I julklapp fick… Läs mer

Jag har bokbloggat sedan i maj 2010 och har sedan dess läst 85 böcker, inte räknat barnböcker, fackböcker eller bilderböcker. Jag har dessförinnan inga läsdagböcker eller listor att gå tillbaka till därför blir min årssammanställning en en liten femetta. Ett snabbt slag för härliga läsupplevelser som jag haft under det senaste halvåret!

Där hänger det envist kvar på grenen och lyser upp en annars gråvit värld. Äpplet kan kanske tolkas som en symbol för visdom, rikedom eller något som frestar till synd. Med vinteräpplet vill jag önska alla läsare ett riktigt Gott Nytt År! O ja, tolkningen är fri, pick ’n choose!… Läs mer

Det är inte utan att jag känner mig lite som Mumintrollet när jag vandrar ut i naturen och mitt sommarland har fått vinterkläder. Havet ligger stilla, trädgården vilar och den bleka vintersolens strålar ordnar med en raffinerad ljussättning. Mumins vinterland är till en början både skrämmande och ödsligt, han övervinner sin rädsla och ger sig ut på upptäcktsfärd i allt det vita och kalla. Nu har jag just kommit in från min vinterpromenad och kan konstatera att det är skönt att komma ut men allra skönast att komma in igen. Brasa, värme och en god bok. Året kan inte sluta bättre!

Jag läser Sigrid Combuchens roman Spill och får redan när jag tittar på omslaget en bild i mitt huvud. Det är fotot av min mormor som står med Stockholms stad i bakgrunden. Året är 1937 och min mormor är årsbarn med Hedda, huvudpersonen i Spill. De yttre omständigheterna känner jag något till. Min mormor var barnjungfru och äldsta dotter i en stor familj från varaslätten och Hedda var övre medelklass med studentexamen från Lund så skillnaderna mellan mormor och Hedda kanske egentligen är ganska stora. Det som drabbar mig är att mina möjligheter att ta reda på om där faktiskt fanns några likheter … Läs mer

Vad ska jag kunna skriva om årets, kanske mest omtalade roman? Augustprisvinnare och snackis både i gammelmedia och på bloggar. Inte mycket kan jag tillföra men jag kan börja med att säga att det här var en bok i min smak som jag sträckläste. Den börjar med att en författarinna i Lund finner en vacker ram på loppis och med på köpet kommer en bunt foton. Ett av fotona använder hon som illustration i en roman och flera år senare anländer ett brev. Hedwig Langmark tycker sig känna igen sig själv och sin familj på bilden och så börjar en brevväxling mellan de två kvinnorna.