Om någon vecka startar HBTQ-festivalen här i stan och på alla Göteborgs kommunala flaggstänger vajar just nu regnbågsflaggan. Bakom mig på väg mot affären går ett gäng välputsade gymnaiseungdomar, de får syn på flaggan och en av dem, han med de största glasögonen, säger något i stil med:
– Kul med alla flaggor i stan men jag tycker det borde finnas en flagga för nördar, och en festival!
Dags att manifestera nörden, särskilt då boknörden kanske? 🙂
Ett arabiskt vemod är den första boken skriven av Abdellah Taia som översatts till svenska, Abdellah skriver här en intensiv roman som har starkt urprung i egna upplevelser. Att boken till viss del är självbiografisk förstår jag när jag av en slump hittar till översättaren Håkan Lindquists blogginlägg om boken som är så intressant skrivet att jag knappt har något att tillägga.
Abdellah Taia arbetar både med film och texter och det speglar sig i boken.
Ett arabiskt vemod är uppbyggd av små scener och klippen är många, mellan tider, platser och händelser och men längtan efter kärlek och närhet finns… Läs mer
 |
| På vägen mellan vårdcentral och apotek ligger en Le pain. C’est bon ca! |
Imorgon är det stora bokbytardagen över hela Sverige. Hoppas att vi tillsammans kan göra den till en riktig folkfest med böcker i blickfånget. Ner i källare och upp på vind, samla ihop och byt med arbetskamrater, vänner eller på stan! Invasion av parker, gator och torg?… Läs mer
ny fjärilsbuske? Jag saknar syrenbuddlejan som stod på vår framsida på landet. Trots skyddat söderläge, eller kanske just för söderläget som lockade fram den för tidigt på våren, så frös den bort förra vintern. Den drog så många vackra fjärilar till sig och jag saknar fladdret när man öppnar ytterdörren. Det är möjligt att det blir ett och annat tantpoäng på det. Andra köper märkeskläder eller motorcyklar, jag köper en fjärilsbuske. Same, same, but different!
Vita lupiner – ger de dubbla tantpoäng måhända? Jag får skaffa mig ett bonuskort så att jag kan bokföra ordentligt. Har … Läs mer
Syskon är som vänner som man aldrig kan bli av med, säger prästen inför begravningen och det skorrar illa i Eva. De tre syskonen har inte setts på 13 år, knappt ens på mammans begravning kan de hålla sams såpass att kaffet hinner bli uppdrucket. Storasyster Eva är mitt i livet och hon är den som varit mamman trogen, hjälp till med praktiska ting och stöttat i långa perioder av sjukdom. Det är mitten av maj och nu ska arvet fördelas, där finns en båt och ett omodernt sommarhus på ö i Stockholms skärgård. Eva tar för givet att hon ska ärva, hon som hjälp till i alla år, men de tre syskonen ärver lika stora delar
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer