|
| På min lilla lokala ICA står det här stället med ljudböcker! Leve litteraturen, leve Selma! |
|
| I min trädgård blommar de vackraste av irisar, lökarna kommer från vår förra lägenhets innergård. Det känns gott att vara jordad. |
Kärleken till jorden har fått Dastaguir att stanna i den lilla byn i norra Afghanistan men nu ligger hans hus, hans veteskörd och hans familj i aska. Bara han själv och sonsonen Yassin överlever det ryska anfallet.
– Varför anföll de den?
– Du vet mycket väl, min vän, att om du i det här landet undrar varför, så måsta man börja med att få de döda att tala i sina gravar.
Ryssarna har tagit alla de vuxnas röster, det är vad Yassin tror eftersom han blivit döv av bombningarna och farfadern bestämmer sig för att resa till sonen Murad som arbetar i gruvan, långt från hemmet, för att meddela
… Läs mer 
En uppriktig, ärlig och mycket frispråkig bild av ett land i upplösning får jag i Diana Janses bok En del av mitt hjärta lämnar jag kvar. Vilken sunkig titel förresten, den låter som en dussinschlagerlåt, och det vore synd om den skrämde bort läsare för det här är en intelligent, rapp loggbok från Kabul. Janse arbetade som diplomat i Kabul under några år i mitten av 2000-talet och hennes texter ger oss en oglamorös bild av ett uppdrag som få kan tänka sig att utföra. Med humor, ibland svart som den ellösa natten, ger hon mig inblick i ett land som ingen annan. Det är korta texter om resor i det ofta väglösa
… Läs mer 
Annikas fråga den här veckan är kort och koncis: Vad läser du just nu?
Mitt svar blir, som vanligt, varken kort eller koncist. Jag läser nämligen lite av varje, slalomläsa kallas det visst ibland. 🙂
I stan ligger Min Kamp 3 och kämpar sig fram, jag gillar den inte så den är nödproviant, när stunden är för kort att börja på nytt klämmer jag ner ett kapitel eller två. I sommarstugan finns vardagsläsningen såhär på semestern. Till min serie 5x håller jag på med indiskt just nu och den charmiga The Case of the Man Who Died Laughing och Last Man in Tower. Sedan är det deckare också; Viskleken på… Läs mer
Nästan varje dag hör jag rapporterat på nyheterna om oroligheter i Afghanistan. En sådan dag skrev jag inlägget som följer:
Idag när jag körde till ICA för att köpa mitt kaffe lyssnade jag på en liten flicka som på radio berättade om hur det är att ha en pappa som arbetar i Afghanistan. Jag lyssnade uppmärksamt på hennes historia eftersom landet funnits påträngande nära mig de senaste dagarna. I Nadeem Aslams roman Den förspillda vakan får jag möta ett land där krig, våld, förtryck och angiveri är en naturlig del av människornas vardag och där kärlek och vänskap om och om igen förbyts
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer