Kvällspromenaden går förbi ett upplyst monumentalt landmärke till minneslabyrinten över alla judar som mördades i kriget. Det var mörkt när vi väl kom fram till minnesmärket och mycket kusligt att vandra bland alla stenar som var utformade som gravar. Labyrinten hade visserligen räta, välordnade rader så att utgången syntes längst bort i fjärran men det var mer än läskigt. Tvära kast i en stad med mängder av historia i varje gathörn.

… Läs mer

Jag ville inte leva mitt liv med dem och alla deras historier, alltid desamma. Ibland kändes det som jag levde flera liv på en gång (…). Jag började förlora mig själv, jag visste inte längre vad jag själv ville. Jag visste bara vad jag inte ville. Jag ville inte ha ett sådant liv. 

Nina heter Nina av en slump, det var ett fint namn tyckte mamma och pappa då när hon föddes och de fortfarande var en familj. Helst av allt skulle Nina vilja vara döpt efter huvudpersonen i Tjechovs pjäs Måsen. Hon, liksom flickan i pjäsen, är flickan som drömmer om att bli skådespelare, drömmer om en annan plats som… Läs mer