– Hoppas att Berlin är grymt. Ska ni gå på nazi-tours och sånt eller ska ni strunta i andra världskriget?
– Vi ska göra lite av varje. Stasi, nazi, öl, korv och konst.
– Låter som en grym kombo! Lite segway på det också så har ni drömsemestern!
… Läs mer
Det är med viss bävan jag ser fram emot att testa currywurst i Berlin och inte blir man mer sugen när man till slut får reda på hur receptet, av en slump, blir till i krigsslutets Hamburg. Nyfikenheten över den inte alltför eleganta rätten får berättaren, Uwe själv tror jag minsann, att muta en gammal dam med tårta för att få höra hemligheten, men först vill hon berätta en kärlekshistoria som utspelar sig i krigets absoluta slutdagar. Jag tror nog att Uwe är mer intresserad av denna än av korven också med lite perspektiv. Det är en… jag får förfalla till att använda det slitna ordet ”gripande”…… Läs mer
Nu var det väldigt länge sedan jag läste John Irving – vi pratar Owen Meany som pocket – men när han nu dyker upp i Babel känns minnena av hans böcker inte helt problemfria. Jag älskade Garp som alla andra, men när man kisar lite, tittar på vad han skriver så här i efterhand: visst är den lite tveksam, den östkustska, halvintellektuella medelklassrädslan för ”White Trash”, detta uttryck som med rätta börjat ifrågasättas som icke politiskt korrekt? Rädslan för de inskränkta outbildade som våldtar ens familjemedlemmar eller försöker massmörda oskyldiga immigranter.… Läs mer
”Elden är det enda i världen som som människan kan döda och sedan återföra till livet.”
Det är vinter och chanukkahelg i Tel-Aviv och Daniela använder sin lovvecka för att resa till Tanzania. Hon vill ta avsked av sin döda systers minne, väl i Morogoro möter hon sin svåger som mest av allt vill förskjuta allt som är judiskt. Han vill inte längre vara del av det utvalda folket och han försöker förtvivlat glömma hur hans son dödades av Egen Eld 6 år tidigare.
”Ingenting kan locka mig tillbaka till ett land som förvandlats till en återvinningsstation.”
Vid mänsklighetens … Läs mer
… Läs mer
Mina orkidéer envisas med att skjuta knoppar och blomma i oktober. Just nu har jag två blommande stänglar och ytterligare tre på gång. Med tanke på resten av hushållets sega tempo så får jag glädjas åt det lilla. Livskraft på ett fönsterbräde, inte dumt!… Läs mer
Visst var de lite lika, Bland träden och En lång vinter. Dimman höljer träden och människorna som skuggor på omslagen, de är båda fyllda av berättelser som bara anas, konturerna finns där och det är upp till läsaren att fylla på innehållet. Båda böckerna är skrivna på en prosa som inte har ett enda ord för mycket, berättelserna förs fram genom människornas handlingar mer än genom beskrivningar eller dialoger och miljön är karg, kall och känslorna mer anas än uttrycks. De existentiella frågorna ställs oss som läser, liv och död sida vid sida.
Colm Tóibíns lilla vackert formgivna roman,… Läs mer
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Den här bloggen innehåller kakor. När du klickar dig vidare så accepterar du också att kakor hamnar på din dator, surfplatta eller mobiltelefon.
Senaste kommentarer