Inte särskilt ofta skriver jag om översättare här på bloggen men när det kommer till nyöversättningen av Ulysses så finns där så mycket spännande att läsa, jag kan alltså inte hålla mig att länka till understreckaren i SvD om Erik Anderssons arbete med boken. Länkar också till Patriks text om Eriks bok Dag ut och dag in med en dag i Dublin där han själv berättar om glädjen och vedermödorna i det fyra år långa arbetet med texten.

Joyce lär ha förutsett att hans verk skulle sysselsätta många professorer i många timmar och där fick han ju helt klart rätt. Översättare, forskare, studenter och alldeles … Läs mer

Under rubriken ”Klassiker i blindo” gör bloggen det omöjliga, nämligen tar sig an böcker om vilket allt redan är skrivet, av generationer av litteraturdoktorander dessutom. Här görs dock en dygd av vår dåliga allmänbildning och läsningen sker i blindo, dvs utan googlande och läsande av eventuella förord. Istället tar vi i efterhand och kollar Wikipedia för att se om vi fattat rätt.

Läsupplevelse:

”Läsupplevelse” är väl ett något missvisande ord när det gäller Ulysses. Ungefär som om någon hade frågat Jona hur sjöresan varit när han nyss spottats ut på stranden … Läs mer

16 juni 1904 vandrar Leopold Bloom runt i Dublin och hans upplevelser skildrar James Joyce i Ulysses, klart då att man i Dublin varje år firar Bloomsday!

Tyvärr är jag inte på plats i Irland men The James Joyce Center har ett digert program, festival med stadspromenad i Leopolds fotspår, teaterförställningar, litterär frukost, föreläsningar, uppläsningar och festlig parad i tidsenliga kläder. Här blir det varken sekelskifteskläder eller teater men häng med, under dagen dyker fler inlägg upp!

I väntan på det så kanske man skulle göra en Leopold Bloom? Bege sig ut på strövtåg, flanera… Läs mer

och attackerar mina frågor på mitt vanliga lilla vis. Jag letar fram en roman som kan hjälpa mig förklara och förstå. Tegelsten på engelska kommer att ta sin stund men nu är det dags! The Dark Side of Love i min hand.… Läs mer

Lite i förskott firar jag den stundande 75-åringen genom att läsa en novell och det har inte gått mer än ett par rader så hörs Torgny Lindgrens karaktäristiska röst genom texten.

Om du går vägen över Lauparliden eller Aurbäcken upp mot Långvattnet, sådeles på bortersidan av älven och Vormsjön – över Avaklinten och Rönnhällan, snett förbi Storsiksberget, som om du skulle åt lyckeselehållet – ja, egentligen är det ju inte vägen utan bara en riktning eller ett väderstreck – du kommer du förbi ett par husgrunder och tre igenvuxna tegar och ett hus som står där än. Om det nu kan kallas

http://www.varldskulturmuseerna.se/varldskulturmuseet/

Wet Pot – fiffig kruka till örter som nu står i mitt kök. Vacker är den också!

… Läs mer

Finns den?

Nja kanske inte, allt beror förstås på vem som läser, för vem man läser, om man läser eller lyssnar men jag har ett gäng böcker som jag läser om och om igen och inte tröttnar på. I trean har jag den här omgången läst: Sixten, Jättehemligt, Nils Holgersson (kortversion), Hemligheten på perrong 13, Trollvinter, Mio min Mio, Kalle och Chokladfabriken, H C Andersensagor och så slutligen Glasblåsarens barn.

Jag älskar att läsa högt, jag älskar att läsa bra böcker högt och efter att ha arbetat ett helt läsår med olika typer av texter med lite extra fokus på symboler så är Glasblåsarens barn av … Läs mer