I Det bästa från Magnolia Bakery, New York har vi hittat många smarriga recept. Senast i raden var det AppleWalnutCake with CaramelTopping. Mycket mäktigt och Mycket smaskens!… Läs mer
Idag besöker Ian McEwan Louisiana Literature och visst hade jag gärna lyssnat till honom! Det får bli favorit i repris. Repris av gästbloggarn’s text om Lördag:
Vilka pärlor man kan hitta när man har slut på läsning och chansplockar ur Bloggredaktörens abnormt stora hög med sommarböcker. Ian McEwan var en helt ny bekantskap så det var verkligen utan förutfattade meningar jag tog mig an Lördag, en skildring av en dag i hjärnkirurgen Henry Perownes liv. Förälskelse vid första kapitlet, sedan tillnyktring och insikt att det finns brister, men förhoppningsvis har 
Passa er herr och fru rådjur. Nu har vi laddat upp med otvättad fårull. Kanske kan sommarens sista rosenknoppar få slå ut innan de slukas med taggar och allt. Tackar för specialleverans av ullen!
… Läs mer
Då är det ju inte en sexa Koskenkorva jag tänker på i första hand utan sex fina finska texter som jag läst det senaste halvåret. På besök på bokmässan i höstas och på besök på Louisiana Literature den här helgen kan man möta Rosa Liksom, tåget har gått för att höra henne men en liten repris av Kupé nr 6 som är nominerad till Nordiska Rådets Litterturpris:
På spåret befinner sig den här burleska skrönan om en ung estnisk studentska på väg för att titta på grottmålningar i Nepal. Det är vägen som är mödan värd kan tyckas något klyschigt och uttjatat men det stämmer verkligen på den här romanen som börjar frostigt
– Åh, man bara känner på sig att den kommer vara så bra! är dotterns kommentar. Kan bara le.
Hade jag nu varit på Louisiana Literature så hade jag
kunnat lyssna till Per Petterson i den stora salen. Det får bli repris
istället:
kunnat lyssna till Per Petterson i den stora salen. Det får bli repris
istället:
Frågan är om tiden i Per Pettersons roman rusar fram eller stilla meandrarsig fram genom tillvaron. Jag förbannar
tidens flod låter liksom inte alls lika levande och upprört
som det norska Jeg forbanner tidens elv; älven brusar och
forsar, stilla flyter floden. Ett är säkert att när sonen
Arvid börjar sin historia så väljer han att berätta om den gången när
tiden var utmätt för modern i familjen. Det är 1991, hon får
– Jag har ju bara dig, säger mamma Berit till dotter Clara, de bor i en liten stad på västkusten (jag gissar typ Varberg) och Clara ska börja i sjuan. Clara känner inte riktigt att hon hör till någonstans, inte med de snygga tjejerna, inte med de tuffa heller. Clara gillar skolarbetet och att plugga men mamma är orolig, inte ska hon väl välja något teoretiskt på gymnasiet, det är ju så svårt. Mamma arbetar på flera städjobb för att de ska kunna ha det gott med fredagsmys och cykelturer till havet på sommaren. En dag dyker Christian Breken upp i klassen, han har något som de andra killarna inte har 
Idag startar Louisiana Literature och hade jag varit där hade jag kunnat sitta på en uppläsningsafton med Zadie Smith, Nick Laird, Colum McCann och Olga Grasjnowa. Ja, ja. Sånt är livet. Det får bli en repris av min text om Olgas roman istället:
En knallgul bok med klagomuren på framsidan och titeln Ryssar är såna som gillar björkar går bara inte att låta bli att läsa. Olga Grjasnowa har skrivit och det är en roman om en ung judisk kvinna, Masja, som alltmer förtvivlat söker efter ett hemma.
Hon har i sin barndom flytt från Baku tillsammans med sin föräldrar, hamnat i Frankfurt.
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer