Tre böcker i mitt postfack – dags att kicka igång läsningen! Trevlig läshelg alla bloggisar!
… Läs mer 
Två unga afroamerikanska musiker befinner sig i ett Förkrigstyskland vars jazzpublik törstar efter genuinitet. Ensemblen bestående förutom dem av tre tyskar, varav en färgad och en judisk, slås gradvis isär efter en serie krigsrelaterade händelser som kulminerar i ett ockuperat Paris. När den icke-kronologiska berättelsen tar sin början räddar berättarjaget – basisten och den minst musikaliskt begåvade – en färsk inspelning från att förstöras av det perfektionistiska geniet, en trumpetare som skall uppnå legendstatus då skivan senare upphittas. De två åldrade amerikanerna… Läs mer
Jeanette Wintersons roman Varför vara lycklig när man kan vara normal avhandlades på bubblarmötet ikväll som var förstärkt med karlstadsgäst 🙂 Som alltid tyckte vi ganska olika om boken. Någon tyckte inte om alls, Hej Linda! och andra älskade, Hej Anna! Betyget slutade på 3.65 och summa summarum så var många glada över att de läst boken och ville gärna läsa mer av samma författarinna. Språket förtrollar och förtjusar (tyckte vissa, som i det här fallet skriver inlägget och har tolkningsföreträde…). Vi var trots allt ändå ganska eniga om att titeln var fantastisk och att kopplingen till
… Läs mer 
När jag föddes blev jag det osynliga hörnet av en hopvikt karta. Kartan har fler än en rutt. Fler än ett resmål. Kartan som vecklar ut sig leder inte precis någonstans. Pilen som säger DU ÄR HÄR är ens första koordinat.
En del av den resan som kallas livet får jag följa med på i Jeanette Wintersons självbiografiska bok Varför vara lycklig när du kan vara normal. Den drastiska och välformulerade titeln har hon hämtat rakt ur en ordväxling i sitt egna liv. När hon 16 år gammal berättade för sin adoptivmor att hon var förälskad i en flicka så svarade Mrs Winterson med de
Jippi!
Bokförlaget Tranan har hört små fågelviskningar om att vi ska novellcirkla om deras samling Brasilien berättar och vill gärna puffa för cirkeln genom att lotta ut en samling.
Kanske vill du vinna, kanske vill du dessutom cirkla med nästan 20 andra intresserade läsare?
Då tycker jag att du ska ta en lott! Vill du vinna den spännande novellsamlingen Ljud av steg så skriv en kommentar här på bloggen. Delar du på FB eller tipsar i din blogg så genererar det ytterligare lotter. Glöm inte att berätta vem du är och var jag kan nå dig om du vinner 🙂
Sista dag att anmäla intresse är på söndag den 12 januari… Läs mer
26 januari kommer min idol till Göteborg! Chimamanda Ngozi Adichie besöker litteraturhuset och jag kommer att tälta utanför för att verkligen få plats. Vem ska tälta med mig?
… Läs mer
Jag vaknar.
Det första jag måste göra är att ta reda på vem jag är.
Så lyder de första meningarna i David Levithans roman jag, En. På engelska heter den här superfina ungdomsboken Every Day och huvudpersonen är En. Hen måste bokstavligen ta reda på varje morgon i vilken kropp hen har vaknat i just den dagen. En har bara just en dag i varje kropp, de olika värdungdomarna är olika varje dag men åldern är densamma. De är 16 och lever helt olika liv och Ens sätt att hantera alltsammans är att försöka flyta med, påverka så lite som möjligt och inte göra några stora förändringar under sin dag. Det går OK tills den
… Läs mer 
Giraffens hals börjar som en programförklaring av gymnasielärare Inge Lohmark och fortsätter som hennes inre monolog. Som förespråkare av ett darwinistiskt förhållningssätt tolkar hon sin lilla värld i en före detta östtysk avfolkningsbygd åt oss. Hon tar i lika stor utsträckning avstånd från den från väst pådyvlade moderna humanismen som från kvarlevorna av de kommunistiska systemexperimenten, bägge lika naturvidriga. Schalansky är klinisk när hon låter Inge betrakta sig själv utifrån och slå ned på varje tecken på mänsklighet som svaghet. Det är en omfattande bevisning som presenteras… Läs mer
Såg mina favoritspanare på spåret häromdagen och påmindes om att jag nyligen lyssnade på en ljudbok uppläst av Helena von Zweigbergk själv.
Romanen Sånt man bara säger har några år på nacken men innehållet står sig. Det är, precis som i Än klappar hjärtan, en relationsroman med systrar i huvudrollen. Susanne är drygt 50 och storasyster. Hon har levt sitt liv i strävan att vara duktig och lyckas, hon planerar och organiserar och vill helst inte att något ska störa i hennes ettåriga, påtvingade, paus. Hon har nämligen blivit bortorganiserad från sin arbetsplats och använder året
… Läs mer 
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer