När min mamma fick reda på att vi skulle åka till Japan plockade hon Kyoto ur sin bokhylla, läste om och skickade sedan till mig. En inplastad pocket med handsprättade sidor och på insidan av omslaget maskinskrivna listor på medlemmarna i en bokklubb (min mamma, hennes två svägerskor samt deras mödrar), tidsangivelser för vem som skulle läsa när (en treveckorsperiod vardera) och en lista på övriga böcker. Den då färske nobellpristagaren Kawabata fick finna sig att dela läsekrets med Bernhard Nordh, vars namn inte sade mig någonting men som enligt Bloggredaktörn var en skribent av det mer lättviktiga… Läs mer
Senaste kommentarer