Författaren i familjen är en typisk söndagsroman. En så’n där bok som man behöver en ledig dag för, som när man börjat läsa inte går att sluta. Grégoire Delacourts debut är samtidigt både lättsam och fylld med djupaste allvar. Han berättar om Édouard som när han är sju år gammal läser upp en vers på familjemiddagen och plötsligt har han blivit författaren i familjen. Han blir hoppet om förändring, hoppet om ett annat, spännande liv.

 När jag var åtta år hade jag inget att skriva om längre.

Barndomens lyckliga tillstånd där allt är möjligt vittrar snart bort, familjen faller sönder… Läs mer

På omslaget av det pinfärska omslaget till årets svåraste logistikutmaning ser jag Tatiana de Rosnay. Det förundrar mig lite, är det den författare som de vill fronta så kanske där inte blir så mycket för mig att hämta i år? Vem vet, på tisdag får vi se, jag ska till stadsbiblioteket klockan 17 och kolla in. Seminarieprogrammet!… Läs mer

önskas alla bloggisar trevlig helg!

Sakura… Läs mer

Idag har jag läst en fransk feelgood av drottningen av genren – Tatiana de Rosnay. Utsidan och titeln på ryskt bläck lovar kanske något annat än det jag får vilket först gör mig förvirrad. Omslaget är magnifikt och måhända hade jag tänkt mig en starkare koppling till Ryssland än den som är i boken och måhända var jag inte riktigt beredd på en ung manlig huvudperson som bedömer sin omgivning efter utseende, om han ens bemödar sig om att ge dem en blick. Fåfänga har blivit hans fängelse och han är mer intresserad av bilden sig själv än vem han egentligen är.

Lagom dos romantik, lagom dos förvecklingar,… Läs mer

Bokgeografi  hos Linda om ett av mina drömländer: Sydafrika. Klart att jag ska hänga på lite light.

Jag skall först tydligt deklarera mitt jävliknande förhållande till Chimamanda Ngozi Adichie: jag är löjligt och star-stuckaktigt förtjust i henne och då har jag, innan den här romanen, bara läst en novell av henne. Hon går genom teverutan som ni alla vet och osar integritet utan att bli arrogant och… ja, ni vet helt enkelt. Det tog därför ganska lång tid att erkänna den lilla men dock besvikelsen över att Americanah är lite episodiskt lättviktig när den under en stor del av boken fokuserar på att illustrera en välvillig men dock fördomsfull amerikansk inställning till den nigerianska… Läs mer

Jamen då var det dags för en ny Murakami – Den färglöse herr Tazaki.  Titeln på japanska är 色彩を持たない多崎つくると、彼の巡礼の年
Shikisai o Motanai Tazaki Tsukuru to, Kare no Junrei no Toshi och på något vis låter det lite mer spännande, inte så blekt liksom.
Ny och ny, i hans böcker kommer berättelsen liksom igen och igen i något förändrade skepnader. Det typiska dragen med vilsen, ensam man som tänker på sin ungdom, tonårstiden som präglar det kommande livet, sökandet efter mening och måhända kärlek. Psykisk ohälsa, människor som är lite eljest. Sexuella drömmar, tafatta relationer.… Läs mer

Som det kan gå när många, många vill vara med och tävla. Försenat. Kul att så många var sugna och spred utlottningen i sociala medier. Tack för det! Dragningen bliver alltså en dag sen, hoppas ni har överseende.


Grattis till Kerstin!  


Du ska få en tjock härlig roman i din brevlåda. Mejla mig din adress på anna at joholofsson.se eller skriv mig ett privat meddelande på FB. Du har fina lästimmar framför dig!… Läs mer