Home is where I can write – säger den kanadensiske författaren Michael Ondaatje som växte upp i Sri lanka, reste till England som tioåring och som nu skrivit en bok om just den resan. Kattens bord är delvis en självbiografisk bok men inte särskilt mycket så i den direkta handlingen. Ondaatje berättar att han minns väldigt lite av sin egen 21 dagar långa resa från barndomens ö till storstaden London, förutom att han spelande briljant bordtennis. Det är istället mer en slags känsla som han har velat utforska i boken och när han började skriva den så trodde han att det skulle bli en… Läs mer

Historiska romaner ska helt enkelt vara riktigt goda samtidskommentarer. 


De usynlige är titlen på Roy Jacobsens nya bok som han berättade en hel del om i samtalet på Louisiana literature. Boken handlar om livet på en ö i Nordnorge och han menar att det är en fabel som han skrivit. Ett litterärt koncentrat av alla tappar nordnorska öar. En saga om vacker besjälad natur, helig och mystisk som också nödvändig för att överleva. Tiden är den när oljan kommer till landet, det är efter kriget och plötsligt ska alla barn göra något annat än sina föräldrar. De ska bli något mer.

På ön bor den lilla familjen… Läs mer

Se samtalen från Sigtuna Litetraturfestival på nätet!

… Läs mer

Välkomna till kulturkollo.se Just idag är det min dag!

… Läs mer

Men hallå, ska mänskan aldrig skriva om Louisiana Literature då? Vi väntar otåligt …

Jodå, men först kommer en reflektion kring Curtis Sittenfelds senaste roman Systerland.  Minnesgoda bloggläsare vet att jag inte är särdeles förtjust romaner om synska tvillingar (hej Niffenegger och Ljungqvist), faktiskt inte romaner om övernaturligt överhuvudtaget. Hur kommer det då sig att jag läser en bok om två synska systrar i St Louis som har förbannelsen eller är det gåvan, att kunna se och lägga märke till mer än vi vanliga dödliga?

Enkelt svar: Jag gillade Prep  (I en klass… Läs mer

Det fanns en tid då jag totalt plöjde Herbjörg Wassmos böcker. Det var slutet av 80-talet och början av 90 som var min Wassmotid, trilogin om Tora (som börjar med Huset med den blinda glasverandan) och Dinas bok sträcklästes. Sedan har jag liksom glömt bort min favorit, vilken tur att jag blev påmind i fredags på Louisiana literature.

Det är vanskligt att skriva en god bok om idyllen. Jag skulle säga att det är omöjligt.


Det menar Herbjörg Wassmo och så berättar hon om sin senaste roman 100 år  som delvis är en självbiografisk släkthistoria. Den hämtar sitt stoff från Herbjörgs mamma,… Läs mer

Klart att du vill komma och mingla med oss!

… Läs mer

… Läs mer

Många långa texter kommer. Läskas med ett foto.