Apropå att Kulturkollo i veckan har ett tema om ”det som är sant” så passade det mig att läsa den omtalade självbiografiska romanen Apropå Opa . I den får jag möta den unga Köpenhamnskvinnan som hoppat av sina studier och istället låter tiden gå i ett urmakeri. Hon blir ständigt påmind över att framtiden borde vara den bästa tiden, borde vara hoppfull. Ändå känner hon ett skriande behov av att undersöka det förflutna. Hon minns sin barndom, hon förundras över sin pappas revolt och hon försöker pussla samman de trasiga bitarna till en stabil grund att stå på inför framtiden.… Läs mer

… Läs mer

… Läs mer

… Läs mer

”Jag krävde böcker som vampyrer krävde blod. Pappa Henry tog mig med till Hadfields bibliotek, där fanns en hylla med barnböcker som jag plöjt framlänges och baklänges. Jag hade läst böckerna så häftigt att när jag lämnade tillbaka dem var trycket blekt och grått av utmattning, och jag tänkte att en dag skulle bibliotekarien märka att jag tömt dem på kraft och riva mitt lånekort.” (s 105)… Läs mer

Då rundar jag av min samläsning av Moa Martinssons Kvinnor och äppelträd med ett inlägg. Jag hade läst den här klassiska arbetarromanen tidigare men tänk vad man kan minnas fel. Jag trodde att jag skulle få läsa en ganska och så miserabel beskrivning av kvinnornas utsatthet, så fann jag en bok med mycket värme, solidaritet och vänskap. Kvinnorna tar hand om varandra, stöttar varandra och är starka i en värld av karlar som inte förmår särskilt mycket. De super och sätter barn till världen, sviker och bedrar. Och planterar äppelträd. Beskrivningen av hur Ellens svärfar bygger sitt torp och bär de… Läs mer

Temat på Kulturkollo är arbete och också Lyrans tematrio handlar om böcker där arbetet skildras. Jag har skrivit mycket om arbetarlitteratur (och mer kommer) men inte så mycket om de böcker jag läst som skildrar nutidens arbetsliv. Jag tipsar om tre bra samtida böcker:

Fågelhuset av Ester Roxberg

Augustiresan av Anna Fredriksson

Där framtidens fötter vandrar av Mattias Edvardsson

Kör en repris på en riktigt rolig novellsamling också. Från 2014. Meningen med jobbet:

Meningen med jobbet – den frågan kan man verkligen ställa sig både nu och då. En som leker med den är Stephan

Jag fick den begagnad i julklapp av min dotter. Hon hade läst och tyckt om trots att hon tillhör den Möllevångssocialism (tror jag benämningen var) som Kristian Lundberg tycker ägnar sig åt symbolhandlingar när det som krävs – igen – är handfast solidaritet. Det här är inte mitt land är förbannad på den glidning av värderingar som samhället – vi – tillåtit ske. Lundberg tar sitt Malmö som exempel och hävdar med emfas att metamorfosen till ett kunskaps- och tjänstesamhälle är en chimär; det är fortfarande en arbetarstad. Nu med arbetarna marginaliserade, splittrade,… Läs mer