Läs mer
Vi spelade kula på torget en dag,en liten folkskolegrabb och jag.
Jag hade väl femti, han hade fem.Vi spelte. Och han förlorade dem.
Han snorade till och gav mig en blick,då jag visslade överlägset och gick.
Men jag ångrade mig, när jag kom till vår port,och tyckte det var något fult, jag gjort.
Jag gnodde tillbaka. Men ingenstanskunde någon säga, var grabben fanns.
Jag skämdes. Jag tror, jag skäms för det än,när jag ser dem spela kula igen.
Och jag ville ge, jag vet inte vad,för att en gång få se den grabben glad.
Men nu är han säkert en stor, grov karl,som släpar och sliter – jag vet inte var.
Och… Läs mer
Four names that people call me (other than my real name):
– Mamma
– Fröken
– Anna panna
Typ tre är det som jag kommer på …
Four jobs I have had:
– Snabbköpskassörska
– Barnflicka
– Turistguide
– Hotellreceptionist
Vi snackar serviceyrken här, lärare kan väl kanske räknas dit också?
Four movies I would/have watched more than once:
–… Läs mer
Inne på Kulturkollo pratar vi poesi hela veckan, just nu går Stefan Sundström på repeat i mina öron. Hans texter är fina vardagsreflektioner och jag gillar rösten! Dottern tipsade mig om att jag skulle lyssna på Bon Iver. Bjuder Blood Bank:
… Läs mer
Bokförlaget Wanzhi lockar med kinesiskt. |
Veckans tema på Kulturkollo är Lyrik och längtan och veckans utmaning handlar om att bjuda på en strof eller två. Jag påminner mig genast om de poesiböcker som man hade som barn. Jag hade en brun bok med plastpärmar och en häst utanpå. I den skulle kamraterna skriva en vers och kanske teckna något som minne.
Själva boken är försvunnen, jag vet då inte var den finns. Mitt barndosmhem tömdes under hösten och där fanns ingen bok sparad, inte heller ligger den i några av de lådor jag sparat med brev. Hur är det med er andra? Har ni era böcker kvar?
När jag började som lärare så var arbetet med handstil återkommande… Läs mer
Ungdomsår är nästa bokbubblarbok och jag tänker att jag inte skriver allt för mycket såhär innan vi faktiskt bokcirklat den. Samtidigt så vet jag att jag glömmer om jag inte skriver … Alla bokcirkelkompisar får helt enkelt låta bli att läsa.
Jag läste ganska nyligen Coetzees bok om hans barndom i Sydafrika: Pojkår och läsningen fortsatte med den hyllvärmande ungdomsår. Coetzee berättar om hur hungern efter det riktiga livet, konstnärslivet, lockar honom att flytta från provinsen till London. Han strävar efter att bevisa både för sig själv och för familjen att han är vuxen… Läs mer
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Den här bloggen innehåller kakor. När du klickar dig vidare så accepterar du också att kakor hamnar på din dator, surfplatta eller mobiltelefon.
Senaste kommentarer