Kulturkollos tema den här veckan är sport, jag får välan bidra med tre nostalgilåtar.
Jag lever ju på något sätt kvar i min ungdomstid … Finns det nya låtar med sporttema?
Tipsa mig!
… Läs mer
… Läs mer
Man måste inte alltid tala om det är något så ovanligt som en novellsamling som utspelar sig i Sydafrika och som är skriven av en svensk författarinna. Jag var faktiskt lite skeptisk över just det, någon storögd reseskildring var jag ju rakt inte intresserad av att läsa.
Oron var helt i onödan, det här är en fantastiskt fin samling berättelser som
… Läs mer
Igår var jag en liten korthelg på landet och då kunde jag inte hålla mig från att läsa fortsättningen om de tre prästdöttrarana från Viken. Vår stuga ligger några kilometer från Margareta Huitfeldts Sundsby och det är på Katrinas resa hem därifrån som Katarinas bok tar sin början.
Det är 1650-tal och Katrina är alltså på väg hem mot prästgården i Morlanda. Hon har i hemlighet stämt träff med en av drängarna i socknen, han ska med förevändning om ett ärende till kvarnen, skjutsa henne hem. Det är en kärlek som inte kan accepteras av varken Katarinas far eller Stens mor och livet på prästgården… Läs mer
Ny vecka, nytt tema på Kulturkollo. Eftersom jag är den som anför styrkorna på kollot den kommande veckan så kan det bli lite tyst här. Klicka er genast vidare dit om ni saknar mig här!… Läs mer
Idag satte vi upp ett kvittrande minne på vår vägg i sommarstugeköket. Varje timme kan man lyss till en sångfågel, min pappa hade en amerikansk variant där ugglan hoade in kvällen. Den var min favorit. När jag nu lyssnat igenom vår egen sångarkör så gillar jag sånglärkan bäst. Klockan elva drillar den för elvakaffe. Det blir fint.
… Läs mer
Vi var alltid beredda,
på fri fot bakom det evigt vackra
människohjärtat.
|
Kika in hos Kulturkollo så kan du hitta länkar till många, många deltagare i vår bloggstafett! |
Jag tänkte mig att det skulle passa så fint att skriva om en bok med ett hjärta på omslaget såhär på allahjärtans. Och visst är vi var skapta för lycka en roman om kärlek, eller åtminstone passion, men huvudkänslan som bor i mig efter att jag lyssnat klart är vemod. Veronique Olmi beskriver så otäckt äkta den där känslan av tomhet som kan infinna sig i livet trots att man på ytan har allt.
Serge är en man i sextioårsåldern som bor i Montmartre med sin unga fru, han har två barn och ett framgångsrikt arbete och något som skaver och skevar i själen. När Suzanne kommer till lägenheten för att stämma sonens… Läs mer
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Den här bloggen innehåller kakor. När du klickar dig vidare så accepterar du också att kakor hamnar på din dator, surfplatta eller mobiltelefon.
Senaste kommentarer