…att han, liksom hon var två personer, på samma gång: öm och brutal, snål och storsint, naiv och briljant.
Han och hon i citatet ovan är Mauritz Stiller och fröken Greta Gustafsson och de är två av huvudpersonerna i Lena Einhorns fenomenalaBlekingegatan 32, de två och så Mimi förstås.
Jag absolut sträckläste den här fina romanen som beskriver en ung Greta Garbo som fullkomligt sprudlar av livsglädje och ungdom. Jag som läser får följa henne i barndomen, via hattförsäljning och reklamfoton
Idag har jag sorterat ut ett gäng böcker som inte längre platsar i min del av hyllan. Nästan allt som låg i högar fick plats. Två hyllplan blev visst fulla av de där böckerna som kan kategoriseras under Tsundoku. Hmmm …… Läs mer
Föräldrar och föräldraskap. Barndom och vuxenliv, det är ämnen som kommer igen och igen i böckernas värld. Alla har vuxit upp, alla har erfarenheter av hur det är att växa upp och därför är Ester Roxbergs självbiografiska Min pappa Ann-Christine en särskilt gripande läsning.
Kanske såg ni intervjun på Skavlan där Ester och Ann-Christine berättade om hur det blev för dem i deras relation när pappa Åke kom ut och bejakade Ann-Christine? Skavlan var, som mycket ofta, tafflig
Har blivit blurbad på pocketen för en av höstens finaste böcker. Hela min text om Vi var alltid beredda finns här och ett samtal med Annika om boken hittar ni på Kulturkollo.
… Läs mer
Jag fattar inte riktigt hypen kring Denise Mina. För mig var Garnethill en ganska ordinär deckarupplevelse. Det känns som jag läst det förut, den sargade och trasiga huvudpersonen Maureen som rör sig i sjaskiga och skitiga miljöer. Vi möter psykiska ohälsa, alkoholism, incest och annat elände i en enda lång rad. Inte kan man lita på de som ska hjälpa en heller …
Lite förklaring får jag när jag inser att den är skriven 1998. Det här är alltså en snart 20 år gammal deckare och i det ljuset så kan jag se att 1998 var det här troligen en bok som förändrade deckarkartan. Man kan tänka sig att till exempel… Läs mer
De förklädda flickorna i Kabul är sådan läsning som man måste smälta i små portioner och som man måste pausa ifrån för att riktigt kunna ta in. Jenny Nordbergs reportagebok är en djupdykning i synen på könsroller och kvinnors möjligheter att styra över sitt eget liv i Afghanistan idag. Hon tar mig med till en värld där kvinnor i princip inte har något värde alls. Hon beskriver ett land där förtrycket och ojämlikheten mellan könen är så självklara att de knappast ifrågasätts – det enda sättet att uppnå viss frihet är att faktiskt, under några år i barndomen, byta kön.
Jenny har letat upp ett antal familjer
Plötsligt händer det …
Jag sitter på ett bokbubbel i mitt kök och har inte läst boken. Enkelt sagt så har jag inte prioriterat Jenny Diskis Till den skrivande kvinnans försvar, ingen ursäkt men helt ärligt åtminstone.
Några korta tankar:
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer