Utanför fönstret pulserar basen i årets Summerburst och vi konstaterar krasst att ungdomarna är lika fulla nu som vi en gång var. Då. När man är 25 kan man fråga sig hur man någonsin kommer att bli gammal. Svaret är att man åldras precis som alla andra. While we’re young hette filmen som vi medelålders, smått åldernojiga såg idag. Woody Allen light med två par i huvudrollerna – fortysomething möter twentysomething – och båda paren inser att de andra har något som de vill ha. Ungdomlig oförvägenhet möter det etablerade och erfarna. Männen i filmen är dokumentärfilmare och frågan… Läs mer
Idag publicerar jag en exklusiv intervju med Kim Thúy på Kulturkollo – passa på att värma upp inför den genom att läsa min text om Mãn från 2013:
Därför heter jag mãn, som betyder ”som fått allt hon ber om” eller ”det finns inget mer att begära”, eller ”alla önskningar har gått i uppfyllelse”. Jag kan inte begär något mer eftersom mitt namn förpliktigar mig att vara nöjd och tillfredsställd. I motsats till Guy de Maupassants romanfigur Jeanne, som drömde om att njuta livets goda när hon kom ut från klostret, har jag växt upp utan att drömma.
Smokey Nelsons sista dagar ingick ursprungligen i min läsplan för att den skulle passa fint in i det kandensiska temat som just nu rullar inne på Kulturkollo. Catherine Mavrikakis är dock fransktalande amerikan som numer bor i Montreal, boken i sig utspelar sig helt i USA så det här med ”passainikandatemat” faller nog tyvärr bort.
Vad gör det när man får läsa en helt fantastiskt välskriven och intressant roman?
Kort om handlingen så utspelar den sig i samtid, den dödsdömde fången Smokey Nelson ska avrättas för ett brott som han begått många år tidigare. Han var
… Läs mer 
Vi har tema Kanda på Kulturkollo och jag kör i sedvanlig ordning några repriser för att komma i stämning. Andrew Kaufman är kanadick, så är hans text om den krympande hustrun. (text från 2012)
Klickar mig till Den krympande hustrun på Adlibris och ser att titeln är utsåld. Det tyder på ett stort sug efter den söta lilla historien som i den svenska översättningen illustrerats av Stina Wirsén. Tur att jag läste den på engelska redan förra våren då 🙂
Liten repris av förra årets tankar:
Hur ska jag kunna beskriva den här lilla boken utan att låta alldeles förvirrad? I den tunna kvadratiska
|
| Idag skriver jag om kanadensiska noveller inne på Kulturkollo. Välkommen dit! |
… Läs mer
|
| Idag släpps semiarieprogrammet – jag återkommer med tankarna om innehållet. Kika in du också! |
Och med det inlägget så inleds bokmässepeppen. Pepp på det!… Läs mer
Det händer något med naturen
när en människa dör
Träden
som sett oss födas
stillnar och förtätas i sin grönska
De minns oss
i sina årsringar
Gräset
som böjt sig under våra fötter
reser sig
segervisst i sin tystnad
När en människa dör
flyttar hon in
i träden och i gräset.
Därför susar det alltid av liv
när vinden går genom träden
och får gräset att viska.
– Peter Curman –
… Läs mer 
 |
| Ursäkta för detta väldigt konstiga foto – jag har verkligen inte lyckats fånga kvällens fina samtal. |
Weyler förlag bjöd intill en författarträff i Göteborg. Vill man läsa mer om böckerna så har jag skrivit om Befriad och Nästa år i Berlin på Kulturkollo.
… Läs mer 
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer