Fullmatad dag om Ett folk utan land – kika in på kollo!

… Läs mer

Bara för unga? Så lyder temat på kulturkollo i veckan och jag fyller på med några riktigt fina repriser. Smaklig spis!

Jag är måhända den sista i bokbloggosfären som läser Curtis Sittenfelds underbara uppväxtskildring I en klass för sig. Den engelska titeln är Prep och det är verkligen förberedelserna inför vuxenlivet som så på pricken beskrivs genom Lees ögon. Hon har lämnat småstadlivet i mellanvästern för att som stipeniat gå sina high-schoolår på internatskola utanför Boston. Allt är annorlunda än hemma där pappa arbetar med att sälja madrasser och

Bara för unga? är läsarnas önsketema inne på kollot och inte har ni väl missat vår 100-lista?

Jag funderade lite på vad som egentligen skiljer en bok skriven för unga och en bok skriven för vuxna. Christin Ljungqvist, som skrivit tre fina böcker i YA-genren: Kaninhjärta, Fågelbarn och Rävsång, svarade på just den frågan i ett författarsamtal. Hon menade att när hon skrev för unga så ville hon skicka med någons slags hopp, någons slags positiv känsla som stärker den som läser att det kommer att lösa sig, livet blir kanske inte enklare men man lär sig att hantera det.

Lavender Lit är ett litet nytt förlag… Läs mer

Språket – kreativiteten, påhittigheten och tilltalet är helt charmerande i E. Lockharts underhållande Den ökända historien om Frankie Landau-Banks. Sedan är det ju något visst med ungdomar på internatskolor, det lockar på ett särskilt vis – som att man får lov att kika in i en sluten värld dit man aldrig annars skulle kunna få tillträde. I den här boken blir man inbjuden att hänga med en intelligent och rolig ung tjej som vill skapa sig ett eget utrymme i världen och det blir en grymt bra visit!

Frankie börjar alltså sitt andra år på high-schoolinternatet Alabaster, hon träffar… Läs mer

På Röhska pågår just nu en designutställning som utifrån skivomslag, affischer, fotografier, konstverk och designprodukter placerar gruppen Kraftwerk i ett konst- och designhistoriskt sammanhang.


Jag har aldrig varit ett fan av Kraftwerks musik och ska väl erkänna att en hel del i den här utställningen gick mig förbi. Hade jag haft något mer hum om gruppen så hade det säkert varit mycket mer lockande. Trots allt så var den var pedagogiskt upplagd, objekten mycket snyggt ordnade och musiken kunde man lyssna till i extremt snygga hörlurar. Estetiskt var ordet för dagen alltså. För att få lite… Läs mer

Utanför fönstret pulserar basen i årets Summerburst och vi konstaterar krasst att ungdomarna är lika fulla nu som vi en gång var. Då. När man är 25 kan man fråga sig hur man någonsin kommer att bli gammal. Svaret är att man åldras precis som alla andra. While we’re young hette filmen som vi medelålders, smått åldernojiga såg idag. Woody Allen light med två par i huvudrollerna – fortysomething möter twentysomething – och båda paren inser att de andra har något som de vill ha. Ungdomlig oförvägenhet möter det etablerade och erfarna. Männen i filmen är dokumentärfilmare och frågan… Läs mer

Idag publicerar jag en exklusiv intervju med Kim Thúy på Kulturkollo – passa på att värma upp inför den genom att läsa min text om Mãn från 2013:

Därför heter jag mãn, som betyder ”som fått allt hon ber om” eller ”det finns inget mer att begära”, eller ”alla önskningar har gått i uppfyllelse”. Jag kan inte begär något mer eftersom mitt namn förpliktigar mig att vara nöjd och tillfredsställd. I motsats till Guy de Maupassants romanfigur Jeanne, som drömde om att njuta livets goda när hon kom ut från klostret, har jag växt upp utan att drömma.

I tisdags