Jag vill påminna en extra gång om att bokcirkel pågår på Kulturkollo läser. Varmt välkomna dit och häng med i våra diskussioner!… Läs mer
Jag vill påminna en extra gång om att bokcirkel pågår på Kulturkollo läser. Varmt välkomna dit och häng med i våra diskussioner!… Läs mer
… Läs mer
De två små gossarna är min pappa och hans äldre bror som den här sommaren i slutet av 40-talet hade två små kalvar som de födde upp. Som tvillingar var de pojkarna, trots att de var födda olika år. Det mesta gjorde de tillsammans. Om inte den ene gick till skolan så gick inte den andre, ofta likadant klädda och med en särskild vänskap livet igenom. Två tystlåtna praktiker som älskade att mockla med maskiner och jaga. Nu är båda borta. Alltid tillsammans.
Bliss! Ännu en kortroman av Jonas Karlsson inläst av honom själv. Åskan dundrade, regnet vräkte ned och några timmar i hans sällskap var perfekt på lördagsmorgonen. Alla som läser bloggen vet att jag gillar det som Jonas Karlsson skriver – hans noveller är ofta fyllda av vardag med en twist, en förskjutning av verkligheten som sätter fingret på något i samtiden. Flera av de briljanta novellerna utspelar sig på olika arbetsplatser och nu kommer kortroman nummer två i arbetsplatsmiljö. Visst minns ni God Jul på kommunhuset i den lilla staden?
I Jag är en tjuv så befinner vi oss åter igen i en
Lollo och Lidija är bästa vänner, de närmar sig 20 och vet inte vad de ska göra med sina liv. Det som de är säkra på är vad de inte vill göra. Lollo skriver i sin dagbok: ”Jag ska inte bli som dom. Aldrig bli som dom.”. Dom är de andra: mammorna, släktingarna, de gamla gymnasiekompisarna, alla de som pluggar, jobbar och sitter på balkongen och löser korsord. Något svenssonliv vill Lollo inte ha.
Hon driver runt i uppväxtförorten Aspy, dricker och snattar. Lydija är hennes luft och utan den karismatiska kompisen känner hon sig helt tom. Ledan slår till, pengarna är slut och inget intresserar… Läs mer
Svensklärarföreningens senaste nummer är mycket aktuellt för mig just nu. Jag läser och funderar, en runda till. En runda till. Det måste till. |
Så börjar den här svenska relationsromanen
Åh vad jag ångrar att jag inte skrev om hausfrau för en månad sedan när jag precis hade läst den. Det är nämmeligen precis en sådan bok som man blir totalt uppfylld av. Känslan av den klaustrofobiska miljön i det schweiziska förortslivet kröp under skinnet och jag var mest förb***ad hela tiden på Anna. Och på Bruno, bankmannen som hon gift sig med. Hon heter Anna, som jag, huvudpersonen i den här romanen. Hon är amerikanska och när hon blev blixtförälskad i Bruno så fann hon sig plötsligt gift i ett främmande land och bosatt några hus från sin svärmor, bredvid kyrkan där svärfar varit präst.… Läs mer
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Den här bloggen innehåller kakor. När du klickar dig vidare så accepterar du också att kakor hamnar på din dator, surfplatta eller mobiltelefon.
Senaste kommentarer