De två små gossarna är min pappa och hans äldre bror som den här sommaren i slutet av 40-talet hade två små kalvar som de födde upp. Som tvillingar var de pojkarna, trots att de var födda olika år. Det mesta gjorde de tillsammans. Om inte den ene gick till skolan så gick inte den andre, ofta likadant klädda och med en särskild vänskap livet igenom. Två tystlåtna praktiker som älskade att mockla med maskiner och jaga. Nu är båda borta. Alltid tillsammans.
Bliss! Ännu en kortroman av Jonas Karlsson inläst av honom själv. Åskan dundrade, regnet vräkte ned och några timmar i hans sällskap var perfekt på lördagsmorgonen. Alla som läser bloggen vet att jag gillar det som Jonas Karlsson skriver – hans noveller är ofta fyllda av vardag med en twist, en förskjutning av verkligheten som sätter fingret på något i samtiden. Flera av de briljanta novellerna utspelar sig på olika arbetsplatser och nu kommer kortroman nummer två i arbetsplatsmiljö. Visst minns ni God Jul på kommunhuset i den lilla staden?
I Jag är en tjuv så befinner vi oss åter igen i en
Lollo och Lidija är bästa vänner, de närmar sig 20 och vet inte vad de ska göra med sina liv. Det som de är säkra på är vad de inte vill göra. Lollo skriver i sin dagbok: ”Jag ska inte bli som dom. Aldrig bli som dom.”. Dom är de andra: mammorna, släktingarna, de gamla gymnasiekompisarna, alla de som pluggar, jobbar och sitter på balkongen och löser korsord. Något svenssonliv vill Lollo inte ha.
Hon driver runt i uppväxtförorten Aspy, dricker och snattar. Lydija är hennes luft och utan den karismatiska kompisen känner hon sig helt tom. Ledan slår till, pengarna är slut och inget intresserar… Läs mer
 |
| Svensklärarföreningens senaste nummer är mycket aktuellt för mig just nu. Jag läser och funderar, en runda till. En runda till. Det måste till. |
Dorotea, Maggan och Ethel var i sin ungdom de bästa av vänner. De bodde alla i Mölle och uppväxten under 50- och tidigt 60-tal var fylld av gemensamma äventyr. De bildade en så stark trojka att till synes ingen eller inget kunde rubba deras vänskap, trots det så bryter de abrubt med varandra. Vad hände då en gång för så många år sedan? Mötesplatsen för de unga kvinnorna var stugan uppe på berget, ovanför havet och det är i den stugan de möts mer än 40 år senare. Dorotea har skickat ett brev och bett sina gamla vänner att komma. hon har något hon vill tala med dem om.
Så börjar den här svenska relationsromanen
Åh vad jag ångrar att jag inte skrev om hausfrau för en månad sedan när jag precis hade läst den. Det är nämmeligen precis en sådan bok som man blir totalt uppfylld av. Känslan av den klaustrofobiska miljön i det schweiziska förortslivet kröp under skinnet och jag var mest förb***ad hela tiden på Anna. Och på Bruno, bankmannen som hon gift sig med. Hon heter Anna, som jag, huvudpersonen i den här romanen. Hon är amerikanska och när hon blev blixtförälskad i Bruno så fann hon sig plötsligt gift i ett främmande land och bosatt några hus från sin svärmor, bredvid kyrkan där svärfar varit präst.… Läs mer
|
| Idag skriver jag lite om mitt 80-tal på Kulturkollo. Bilden är från 1986. Oj, så tiden gått! |
… Läs mer
Det slutna ögat är en bok där man hittar alla Belinda Bauers numer välkända kännetecken. Hon skriver deckare med en krypande psykologisk och mycket otäck grundton. Nästan alltid med barn som offer och så också denna gång. Boken börjar med att Anna ligger ute på cementplattan till uppfarten och polerar de fem små fotavstryck som finns där. De är det sista som finns kvar av hennes lille som Daniel som försvann spårlöst ett antal månader tidigare. Hennes man James är förtvivlad, han förstår inte hur han skall kunna få tillbaka den fru som han älskar.
Samtidigt sitter poliskommisarien Marwell (osäker… Läs mer
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Den här bloggen innehåller kakor. När du klickar dig vidare så accepterar du också att kakor hamnar på din dator, surfplatta eller mobiltelefon.
Senaste kommentarer