Den drunknade är klaustrofobisk och tight kortroman skriven av Therese Bohman. Den kom ut för några år sedan men jag har inte läst förrän nu då den kom som både bok och ljudbok på Storytel. Tack för det, en behövlig spark i baken på vederbörande.

Hade nu inte ordet suggestiv varit ett smått förbrukat ord här i familjen (hej, gästbloggar’n) så hade jag beskrivit det här kammarspelet med Stella, Gabriel och Marina i huvudrollerna med just det ordet. Marina är en konsthistoriestudent som bor i Stockholm och hon har svårt att komma igång med sin B-uppsats.

Det som slår mig när jag läser debutanten Calle Brunells vackra roman är att det där med kärlek är inte så enkelt. Varken kärleken mellan man och kvinna eller mellan förälder och barn är självklar och okomplicerad, generationerna innan oss påverkar så starkt vårt sätt att förhålla oss att det är smärtsamt.

I ett bibliotek, i en stad, i Sverige möts två människor som båda är försiktiga med att binda sig och allteftersom romanens pusselbitar faller på plats inser jag som läsare varför. Den tråd som bilder dem samman tar oss med på resor från Västerbotten och Wales, från Västerås till