Hemmet av Mats Strandberg är nu den tredje boken på kort tid där jag nosar på skräckgenren. I Hemmet så är miljön ett demensboende och Strandberg använder den där rädslan som många av oss kan identifiera oss i, att inte längre känna igen oss själva, på ett rasande skickligt sätt. Fantasin går igång rejält och som ni vet är jag mörkrädd. Det blir inte bättre av att läsa den här boken om man säger så.

Vi möter Joel som flyttat hem till kungälvstrakten för att ta hand om sin dementa mor Monika och hans återseende med uppväxtmiljön är en av de styrkorna i den här berättelsen. Alla som vuxit upp i en liten

Ett helt liv – Robert Seethaler är en finstämd kortroman som passar perfekt under verandataket en regnig dag. Vemodig och vacker.

Den gröna vägen – Anne Enright är irländskt berättande när det är som bäst. Mycket snyggt disponerat om en familj som man inte kan glömma!

”Be careful what you wish for”, var försiktig med vad du önskar för det kan gå i uppfyllelse och hur ska du då hantera det?

I Allt jag önskade av Lucy Dillon är det paret Caitlin och Patrick och deras lilla familj som allt börjar (och slutar) med. Patrick har fått ett nytt jobb som kräver en flytt och Caitlin är inte alls redo för att lämna sitt hus som hon ärvt av sin mormor. Barnen är rotade i skolan och Caitlin har inte alls lust att börja om, hon tycker Patrick arbetar alldeles för mycket och inte blir det väl bättre på ett nytt ställe? Det blir separation och för att barnen ska kunna träffa sin

Fredrik Backmans nya kortroman med den vackra titeln Och varje morgon blir vägen hem längre och längre handlar om demens. Så var det sagt, ingen som tänker läsa den uppfattar väl det som en spoiler får man tro. Backman ville med sin text undersöka och sätta ord på det som händer när en älskad far försvinner från livet trots att kroppen är kvar. I mötet mellan barnbarnet Noa och farfar så skildras kärleken mellan generationerna och frustrationen när man inte längre kan mötas. Inte för ett samtal, inte ens för att ge varandra onödiga presenter som uppätna chokladbitar.

Farfar och Noa sitter

Jag minns mycket väl när jag lyssnade till Petina Gappah på Bokmässan 2010, hon berättade om sin nobelsamling Sorgesång för Easterly och jag läste den förstås sedan direkt. Gappah gav genom sina noveller röst åt kvinnliga erfarenheter i Zimbabwe på ett sätt som jag inte läst tidigare. I sin debutroman Memorys bok så är det Memory som talar. I ett antal anteckningsböcker har hon fått möjligheten att berätta sin historia från början till slut. Hon sitter, dömd till döden, i kvinnofängelset och väntar på att staten Zimbabwe skall anställa den bödel som behövs för att verkställa hennes dom. Hon vet

Hunden som vågade drömma av koreanska Sun-Mi Hwang är en allegorisk fabelsaga helt i stil med Hönan som drömde om att flyga som tog mig med storm härom året. När nu berättelsen om Tufsen dök upp i min e-boksläsare så var jag tvungen att läsa. Valpen Tufsen föds i en kull hos farfar Gaphals och snart inser hon att hon inte ser ut som de andra valparna. När hennes mor och syskon blir stulna av en hundtjuv så blir Tufsen farfars nya avelstik och kanske finns där ett liv för henne trots allt.

Mest av allt så är det relationen mellan den allt äldre mannen och hunden som jag fastnar för i den här texten. Skrothandlaren

Hjälp min nu alla bloggisar, är bragar i betydelsen skakar, skälver något som ni hört? Använt?

För mig är det ett helt och hållet självklart ord men tydligen för inte så många andra.

Edit: Den här frågan tog fart på FB och min 10 år äldre kusin hävdade genast att det var ett ord som hen använt hela sitt liv, andra hade inte alls hört det trots