Idag kom det en oväntad pocket i min brevlåda – en titel som jag redan läst och skrivit om här på bloggen. Därför utlyser jag nu en liten snabb utlottning bland mina läsare. Vill du vinna En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina? Hojta då till här i kommentarerna innan söndag den 10 december klockan 12.00 så har du chansen.

Så här skrev jag om boken när jag läste den 2015:

”Always use the word ‘Africa’ or ‘Darkness’ or ‘Safari’ in your title. Subtitles may include the words ‘Zanzibar’, ‘Masai’, ‘Zulu’, ‘Zambezi’, ‘Congo’, ‘Nile’, ‘Big’, ‘Sky’, ‘Shadow’, ‘Drum’,

Goodbye, Bukarest är för mig en mycket vemodig läsning. Den åldrande Astrid lämnar sin sjuke livskamrat hemma för att göra ytterligare ett försök att hitta sin försvunne morbror Bruno, han som var pilot i tyska armén. Spåren leder till Bukarest och kanske kan det finnas dokument eller människor kvar som kan hjälpa till i sökandet efter den släkting som försvann under kriget på östfronten. Astrid blir bedårad av Bukarest och beskriver staden på ett sådant sätt att man genast vill resa dit. Hon reser sedan vidare runt till olika platser i Europa för att träffa människor som skulle kunna ge

I en skog av Sumak inläst av författaren själv har varit mitt sällskap i lurarna under veckan som gick. Planen var att lyssna klart på Klas Östergrens senaste roman innan augustprisutdelningen i måndags, om utfall han skulle vunnit …

Nu blev det inte så, Östergren vann inte och jag hann inte klart. Tant pis. Mina goda vänner på Breakfast Bookclub som var augustambassadörer i år var på plats och såg Johannes Anyuru förtjänstfullt motta priset och så undrade de än en gång varför Kjell Westös Den svavelgula himlen inte blev nominerad? Enkelt min käre Watson, enkelt.

Det fanns bara plats