texten är en repris från söndag 2 juni 2013
Oj, oj. Här pratar vi klassisk skräckis. Edgar Allan Poe, 1839: ett förfallet stenslott, en ung nervöst lagd man, en sinnessjuk ungmö, gravkryptor, mystiska ljussken, stormar som viner, fönsterluckor som slår, fullmåne och ett blixtnedslag. Han sätter agendan för den gotiska genren rejält här den gode Edgar.
Berättaren är den unge Ushers barndomsvän som har blivit tillkallad, han har inte träffat sin vän på många år och inser när han anländer att det är Huset Ushers undergång och fall han är på väg att bevittna.
Jag är, som bekant,
Senaste kommentarer