Nej men, mässan valde rött idag. Jag som har blått på mig 🙂

Dagen började innan det ens öppnat med bloggfrukost i Bonniers monter. Ett blandat gäng författare tog emot oss modererade av Johanna Stenius. Sedan gick förmiddagen med en intervju med ida Jessen som kommer på kulturkollo och några kortare seminarier. Jag laddade upp inför dagens höjdare, Nawal el Saadawi.

Så blev det då utdelning och bubbel. Årets bok blev 1793 av Niclas Natt och Dag.

Så gick jag en runda på golvet för att hämta några recensionsex – slut för idag. Tack för idag. 

Nawal el Saadawi börjar sitt seminarie med att berätta att hon är 88 år gammal och att hon är tacksam och glad över att vara frisk och att hon fortfarande kan resa och uppleva möten med människor. Johar Bendjelloul börjar med att fråga henne om hennes erfarenheter av att leva och verka som dissident i Egypten. Hur har det påverkat henne och hennes liv? Hon satt i fängelse under en tid i Egypten och hon menar att det handlar om hur man möter svårigheter i livet. Det handlar om att se möjligheterna med att sitta i fängelse och befinna sig i exil, hon menar att hon skrev en av sina bästa böcker – Memoirs

Den oändliga familjen av Cilla Naumann är en bok att läsa och läsa igen. Jag lyssnade på Pernilla Augusts inläsning och jag var tvungen att lyssna på den sista timmen av boken flera gånger. Så gripande och så fruktansvärt bra. Man färdas obönhörligen mot katastrofen och

Det som göms i snö är en ny bok från Carin Gerhardsen, hon har lämnat polisdeckarna i Hammarbyserien och förflyttat sig till Visby och Gotland. Det är en sådan där spänningsroman som bygger helt på att man faktiskt inte vet så mycket om handlingen, överraskningarna blir förstörda om jag skriver helt enkelt. I korta kapitel från olika tider och med olika berättarröster får vi följa vad som hände en vinterdag när slasket frös på och en bil kör över en brant ned i en ravin. Då och då kommer en kort notis eller en artikel från Gotlands Allehanda och spelplanen förändras flera gånger under läsningen.

Marika Carlsson är aktuell med sin självbiografiska bok ”Såna som du ska inte va här” och den är en både rolig och sorglig läsning.  Med en fantastisk iakttagelseförmåga och en rapp berättarstil så skildrar hon sitt liv som adopterat etiopiskt hittebarn, uppväxten i en frikyrklig miljö, en framgångsrik teater och ståuppkarriär och hur det är att inse att man är lesbisk när man är på väg mot medelåldern.

Hon är förfärligt trött på att definieras utifrån sin hudfärg och hon beskriver den vardagsrasism som hon mött under hela sitt liv, vid några tillfällen har omgivningen stått