Anders de la Motte fortsätter att underhålla i sin tredje deckare som utspelar sig i nordöstra Skåne men handlingen i Vintereld kom otäckt nära när man som jag bor i Göteborg. Mycket snart förstår man nämligen att huvudpersonen Laura varit med om en brand där ungdomar skadat sig illa. På Gustav Adolfs torg har man minnesstund för alla de omkomna i backabranden och i mina lurar läser jag om en brand på en vinterstängd dansbana som förändrar ungdomarna i bokens liv för evigt. Extra dimension, helt klart.

Romanen börjar alltså med att Laura sitter på en middag i Stockholm tillsammans med sina

M sa ett antal gånger till mig att jag skulle se The Good Wife på Netflix eftersom han var säker på att jag skulle gilla. Det blev inte av, förrän nu. Och han hade som vanligt rätt. Jag gillar!

Många säsonger är det och jag har bara hunnit till 2 ännu. Mycket kvar att se alltså. Perfekt för en helg i oktober med snöglopp! 

Kring denna kropp läser Stina Wollter själv och vilken fin författarinläsning det är. Stina har ju en gedigen radioerfarenhet och att höra henne läsa sina texter är som att lyssna på fina radioreportage. Det är bara musiken som fattas så skulle det kunna vara ett antal mycket välgjorda och intressanta sommarprogram …

Det är personligt, det är berörande och det är argt. Stina berättar om livet i skuggan av en mycket sjuk syster, en känd pappa och en mamma som ända in i demenser och döden oroar sig över sitt utseende. Upproriskt och helt självklart envisas Stina med att finnas, larma, dansa