Ett av de bestående intrycken efter att lyssnat klart på Chris Carters Krucifixmördaren är att man är väldigt bortskämd som nordbo med välskrivna kriminalromaner. Jag läser mycket spänning och troligen är jag ganska petig så Chris Carter var inget för mig. Han skriver spänning i samma härad som Jussi Adler Olsen, men bara så mycket sämre. Det är unkna könsroller, adjektivrikt, klyschiga ordval och enstöringar till poliser. Inte imponerad alls faktiskt. Inte ens miljön i LA tycker jag att Carter förvaltar som han skulle kunna. Sedan lyser en svag översättning igenom och både ordval

Jamenvisst! Nu är det så att min lilla blogg har haft 1 000 000 sidvisningar under de sju år som den har funnits. En del av dem är säkert olika typer robotar som klickat sig in men de allra flesta är besökare som läst och ibland till och med lämnat en kommentar. Stort tack för det! Jag startade bloggen en gång för att jag ville ha en plats skriva på som skulle fungera som ett utökat minne. 6869 inlägg har det blivit med väldigt olika innehåll. Böcker och läsning, lärartankar, pyssel, resor och så det där som jag klassificerat med taggen och tiden går … 

För att göra dagen lite mer högtidlig så lottar

Set Mattssons Kvinnan vid kanalen är en historisk deckare med handlingen förlagd i Malmö tidigt 50-tal. Världskriget har ritat om Europas gränser och hotet från kommunisterna är reellt. Malmö växer med stort behov av arbetskraft, trångboddheten är stor och bostäderna omoderna. Sigrid Holm är en ung prostituerad som får höra av sina kunder att hon liknar Marilyn Monroe, hennes ungdom och blonda lockar gör henne populär bland torskarna. Hon har själv ett klart mål, hon har bestämt sig för att jobba ihop såpass med pengar att hon kan flytta och börja på nytt med sin lilla dotter som blev omhändertagen

För precis ett år sedan firade vi vintersolståndet med bubbel och bloss. Vi hoppades då att de besked som M fått på sjukhuset skulle innebära lite mer tid. Kanske till och med en sommar tillsammans? Så blev det inte, tumörmassan bredde ut sig och smärtan blev ohanterlig, funktion efter funktion slogs ut. Infektion efter infektion följde och snart var den lilla strimman hopp slocknad. Efter ett Annus horribilis så hoppas jag nu på ett Annus Mirabilis. Nej, det behövs inget Mirabilis, ett helt vanligt år funkar det också.

Mot ljusare tider!