 |
| Dagens inlägg på Kulturkollo handlar om efter kriget. |
Vår älskade av Kamila Shamsie är en roman som jag köpte redan förra sommaren, 2017 vann Home Fire nämligen Bookerpriset och jag blev så nyfiken. Sedan kom livet emellan.
Vilken tur att Polaris helt oväntat skickade den svenska översättningen till mig! Det här är en lysande roman helt i min smak. Jag gillar typ nästan allt. Det glimrande språket, de aktuella samhällsfrågorna, hur texten gör att jag hela tiden skiftar i lojaliteter och hur jag tvingas ifrågasätta mina fördomar, hur människorna är människor och hur komplexa frågor görs mänskliga utan att förenklas. Ja, ni hör! Bra
Turen är kommen till bokstaven K och jag letar fram min dotters kanin, katt, ko och kråka. Vi jobbar kring sången Lille katt (det rimmas där ni vet …) och så läser vi tillsammans Sagan om den lilla, lilla gumman. En saga som är mer än 120 år gammal men som håller väldigt bra att arbeta kring. Veckans ordbild är kan och vi tränar på många sätt. Kaninvisan och När kråkorna klappar takten fick visst vara med på ett hörn och så som avslutning på veckan så skrev vi meningar utifrån en bild ur Elsa Beskows fina bok. För er som läser kan det tyckas att uppgiften är mycket enkel men jag lovar er, den här eleven
Månades bok på Kulturkollo läser är den fantastiska
Mitt namn är Lucy Barton av Elisabeth Strout.
Häng med i vårt samtal som börjar 9 februari.
Alla välkomna, alltid!
Slaget om Troja av Theodor Kallifatides är en berättelse som utspelar sig i flera tider. Med knappa tre tusen års mellanrum vill han återberätta det klassiska eposet på ett sätt som Kallifatides hoppas gör att fler upptäcker den grekiska berättelsen. Han bäddar också in den i en ramberättelse som gör att vi som läser måste fråga oss om hur det egentligen är ställt med mänskligheten. Det är de sista månaderna av det andra världskriget, tyskarna har under lång tid ockuperat den lilla grekiska byn, när slutet av kriget nu närmar sig blir metoderna för att hålla befolkningen i schack allt grymmare.
2019 eller 1970 – vinter eller sommar – Bohuslän eller Halland – det spelar ingen roll. Jag gillar hav, styrkan i det stora vattnet skrämmer mig och jag har alltid varit rädd för vad som kan gömma sig under ytan men vad gör det? Jag dras till hav, öar och allehanda vatten oavbrutet. Ljudet, doften, saltet och den öppna horisonten med löften om en värld som ligger öppen. Det är min plats!
Förra hösten kom en vän hem till mig och var helt nyfrälst, hon hade upptäckt Marie Kondo och hade hamnat i vikandets våld. Hon kände en sådan lättnad av att skapa översikt över kläder och rensa ut onödiga prylar att hon missionerade budskapet. Jag tittade på några filmer på Youtube och anammade några av tankarna, Jonna sorterade och vek delar av Magnus garderob men längre än så sträckte det sig inte. Nu har Netflixserien gjort Marie Kondo till en superkändis också här i Sverige och social media är fylld av den späda japanskan. Imorse såg jag serien och där finns många kloka tankar, som alltid är det
Inne på kollot har mina kollegor gått i ide den här veckan och jag gör allt för att kunna sova åtminstone fyra timmar per natt. Under lång tid har jag haft svårt med sömnen och under förra året så blev det väldigt komplicerat. Kombinationen övergångsålder och att finnas till hands för en sjuk anhörig kvaddade min sömn totalt. Jag vande mig att vakna vid minsta rörelse och ljud, sjuksköterskor kom och gick under natten och M var ofta orolig. Jag har fortfarande nattskräck, vaknar helt livrädd med ett ryck och puls som går i taket. Att somna om då går inte. Vet ni att man kan gå i sömnskola? Jag har nu skaffat
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer