Hem till Scupper Island av Kristan Higgins är en bok som innehåller precis det du ser på omslaget. Ung kvinna, lurvig hund, stjärnbeströdda nätter och förstås romantik. Det här är en feelgood av det ganska mallade slaget, den utspelar sig på en ö i Maine dit en 30-nånting kvinna flyttar tillbaka. Hon har lämnat ön som tonåring och nu kommer hon tillbaka för att läka såren efter en olycka och kanske få kontakt med sin familj igen. Man fattar väldigt snart vad som hänt och vad som kommer att hända men humorn överraskade mig (att en hel del skämt är relaterade till prutt och bajs skulle kunna avskräcka …)

Ja, vad gör då en medelålders tant som sitter i en sommarstuga hela sommaren om inte nappar på det helt färska spelet från Niantic – och jag gillar inte HP särskilt mycket ens. Man (jag) gillar att promenera och jag gillar att samla på saker och lösa uppdrag och ja typ så. Problemet med både Pokemon Go och Harry Potter Wizards Unite är att man behöver komma åt stop/värdshus och gym/fort och ofta behöver man dessutom samarbeta med andra för att komma framåt i spelet. Vad gör man (jag) då. Jo närmaste kluster där jag kan spela (mer än bara gå och fånga och samla diverse) är inne på Pilane skulpturpark.

Att försöka skriva om Lucy av Jamaica Kincaid är snudd på omöjligt. Jag hade dessutom lyssnat på den fantastiska bokcirkeln i Lundströms innan jag läste så vad som är deras tankar och vad som är mina är omöjligt att skilja åt. Det var faktiskt att rekommendera att lyssna först och läsa sen, det gav en väldigt fin extra dimension åt läsningen och det blev närmast som om man suttit på en riktigt bra lektion/seminarium innan man läste. Jamaica Kincaid är återkommande i spekulationerna om Nobelpriset och kanske är det hennes tur i år?

I romanen Lucy får läsaren följa en ung västindisk flicka som

repris från fredag 31 augusti 2018

pappaklausulen – Khemiri om papparollen

Pappaklausulen av Jonas Hassen

Hur kan jag ha missat att läsa Per Hagman? Tack Hermia för att du Instagrammade häromdagen, nu hittade jag till Allas älskare, ingens älskling. Någonstans hade jag fått för mig att hans böcker vara av det där navelskådande slaget som bara geniförklarade, missförstådda unga lovande manliga författare kan skriva och så var det något helt annat. Generationsroman är ett annat epitet som gjort att att jag hoppat över och visst är det här en generationsroman. Romanen om generationen av en gång unga coola män som går direkt från att vara tonåringar till pensionärer, utan att passera vuxen.

Han

Häromdagen höll Stina Wollter sitt sommarprat och har man inte hört det så är det bara att säga lyssna! Om du poddar så ta med musiken, för den spelar roll i det här pratet som handlar om döden, döden, döden. Och väldigt mycket om livet. För mig, som vårdat i livets slutskede, så var det ett väldigt känslosamt prat. Det väcker tankar om det som blev sagt, och det som inte blev sagt. 

repris från tisdag 23 oktober 2018