Sprucket läder och svikna löften är den fjärde fristående delen i Ewa Klingbergs ”huskvarnasvit”. Som i alla delarna så varvas en nutida berättelse med en historisk och precis som i de tidigare delarna så är jag väldigt förtjust i det historiska. Där får man möta Lydia som är piga på en prästgård och hur hon längtar efter att studera, det är 1825 och när biskopen från Växjö kommer på besök så ger han den unga pigan en tanke om att det kan finnas ett annat liv för henne än att bli mora på en bondgård. Jag har skrivit det förut och vidhåller att den historiska delen skulle kunna få ta ännu mer plats

repris från måndag 5 februari 2018

”Vad ska jag göra när han inte finns här längre? Vem skall påminna mig om vad jag ska tycka? Vem skall hålla mig på plats? 

Då får jag hitta min plats.”

Så har jag hamnat i tidigt nittonhundratal igen! I Ida Jessens En ny tid  får vi

Hon är nu vuxen och i återblickar får man följa hennes uppväxt med sin stora familj i Niagara. Som

”Kompisen är så arg att han nästan brinner upp. Inifrån.” Och allt började med att han gick med Olivia till dagis och när han kom hem igen så leker Dockan med Räven och Räven säger ”Det går inte att leka tre. Faktiskt.” Inte förrän Kompisens argeld brinner i honom och Krigargubben kommer på att de

Här hemma blir det inte särskilt mycket läst alls för jag sorterar och rensar och packar och gör fint. När man ska sälja en lägenhet så är inte bara att städa undan det värsta och lägga gröna äpplen i en skål … Det ska stylas. Idag har J hjälpt mig med biblioteket. Det är så snyggt i mina hyllor att det är en fröjd att skåda. Om det duger för stylisten på torsdag det får vi se men nu har vi följt de instruktioner som jag fick. Visst vill man sitta här och läsa?