Tanken slog mig efter att ha läst mycket franskt det senaste året att det finns få franska romaner som kommit i min väg som är sådär lagom. Inte lagom dramatiska, lagom långa, lagom existensiella eller lagom våldsamma … lagom romantiska eller lagom alls. Det är troligen därför jag återkommer till franska författare, just för att de oftast skriver väldigt olikt det skandinaviska och brittiska som annars fyller min hylla. Valérie Perrins dundersuccé Färsk vatten till blommorna blev en av pandemins storsäljare och nu har jag då läst TRE. Jag tror mig tycka väldigt samma om den här senast… Läs mer
Senaste kommentarer