Det är en kall vinter i Stockholm, det där året 1985. Snön faller, kylan sprider sig, i innerstan härjar baseballigan, Cathrine da Costa har mördats och styckats, statsministern förföljs av en man med walkie-talkie, narkotikan flödar på Café Opera och snön fortsätter att falla i staden som beskrivs så vackert, poetiskt och gåtfullt. Jag som läser får inte riktigt veta, jag anar sammanhang som jag kopplar samman med verkliga händelser eller kanske konspirationsteorier från den där vintern då Sverige miste sin oskuld. Så långt som till mordet på Palme… Läs mer

En av förra årets givna augustkandidater enligt mig var Lena Einhorns bok Siri – Einhorns dokumentärroman är spännande läsning för alla som har lust att få en bild av Strindberg ur ett annat perspektiv.

Finns som ebok på bibblan och mina tankar om den finns typ HÄR.… Läs mer

Läser just nu Fredrik Lindströms novellsamling på min läsplatta och förundras över att novellen som form har smugit sig fram och plötligt är i var mans hand. Säsongens sista babel ägnades åt novellen och efter det programmet läste jag genast 2xJonas Karlsson. Jag inser när jag summerar årets läsning att jag läst fler noveller 2011 än jag gjort på åtminstone 20 år tidigare. Riktigt kul är det att hitta till något som varit nästan bortglömt, under studietiden lästes en och annan men sedan har det varit skralt. Adichies novellsamling Det där som nästan kväver mig, Amos Oz Lantliga… Läs mer

Jag skrev alldeles nyligen om några favoritserier, varav Arne Anka var en. Inte visste jag att Arne fortfarande var vid liv och jag blev väldigt glad för julklappen från dottern, Voodoo vid vatten. Det här är tydligen en samlingsvolym, fråga mig inte varifrån episoderna samlats, men fråga mig om Arne håller klassen fortfarande och svaret är tyvärr nej.

Där Arne förr var en trovärdig cyniker i det att han likt sin namne var en personifiering av misslyckandet och där han förr var en termometer uppkörd i ja-ni-vet-vad på en ängslig Stockholmsnatt är han nu ett tafatt språkrör för att kommentera… Läs mer

2012 var det 100 år sedan August Strindberg dog och är man sugen på att högtidlighålla det lite extra så kan alla kika in på den fina sjaten Strindberg 2012 där evenemang, förläsningar och utställningar samlas. Eftersom jag inte bor i Stockholm så passar jag på att läsa hans texter istället. Ord och inga visor har en utmaning där vi ska läsa minst tre av hans texter under året och sedan blogga om våra tankar. Passar mig utmärkt, jag har länge tänkt läsa om flera av böckerna som står i hyllan. Kanske kan ett besök på muséet ingå i min utmaning också? Hoppas många hänger på utmaningen så att bokbloggarvärlden… Läs mer

Som sig bör så ska man summera läsåret lite sådär på årets sista dag och inte är det enkelt. Många, många bra böcker har jag läst 2011. Här kommer efter mycket vånda mitt nyårsfyrverkeri:

svenska höjdare:
Att ringa Clara
Det goda inom dig
Grand final i skojarbranschen
Korparna
Mot Ljuset

utländska höjdare :
Bastarden från Istanbul
Det stora huset
Ingenstans i min fars hus
Konturer av den dag som nalkas
The Summer Without Men

Och så klart den magnifika höjdpunkten: Fyra dagar på bokmässa som höll på att blända mig totalt, utmattad och uppfylld av intryck. Nästa år behöver… Läs mer

Som fyrtiosexårig man med relativt hög inkomst, slentrianröstandes på Folkpartiet och skyddad från den i skrivandes stund pågående stormen i bostadsrätten med ett litet glas singelmalt bredvid tangentbordet känner jag mig inte direkt som målgruppen för Ja till Liv! Eller också känner jag mig precis som målgruppen. Efter ett par vildsinta timmar av oresonlig feminism och klasskamp borde man kanske snarast vara avskräckt men intelligensen och humorn gör att åsikterna slår igenom den småborgerliga rustningen och man rubbas åsiktsmässigt. Visst vore sex timmars arbetsdag… Läs mer

En skeptisk min hade jag när jag gick in i salongen och satte mig på stol 1, rad 1. Det är så väldigt svårt det där att göra film av en älskad bok. Många, många tusen läsare har gjort sig egna bilder av Marianne Fredrikssons roman Simon och Ekarna och nu var det dags för film och jag kort och gott gillade. Jag sjönk in i Lisa Ohlins vackra film, vackert fotat, underbara och tidstrogna miljöer, omsorg om detaljerna, trovärdigt gestaltat och Bill Skarsgård är en mycket bra ung Simon. Okej, lite mycket solen silar genom eklöven, lite mycket smäktande violin och en gnutta lättvindigt sveptes Sveriges… Läs mer