Vi pratar i imperfekt för att nuet vill jag inte veta av, framtiden är inget att prata om.

Bara någon att straffa av Kristofer Ahlström utspelar sig på Fårö och det är samtid, den namnlöse sisådär tjugofemårige huvudpersonen befinner sig på väg mot familjens släktgård. Han har kallats tillbaka till sina barndoms somrar för att röja ur den gamla gotlandsgården. Modern har sålt och därefter tagit sitt liv, den unge mannen ska gå på begravningen och har sedan tre högsommarveckor veckor på sig att tömma minnen från mormor, morfar och mamma. Barndomen och den oskuldsfulla uppväxten sitter … Läs mer

Jag tror att jag navigerat helt tok, från att ha befunnit mig i mellanöstern i flera veckor så hamnade jag plötsligen i Norrland. På några dagar har jag läst om Bricken i Svartvik, Häxprocesser på Bålberget, lyssnat på P O Enquists Liknelsebok och hört Mikael Niemi dra en och annan historia i Sommar. För berätta skrönor det kan han den gode Niemi och musiken var somrigt lättlyssnad. Det är hög tid att  jag tar mig an hans senaste roman Fallvatten som han berättade så medryckande om på mässan i höstas. Den är nominerad till stora ljudbokspriset så det blir till att lyssna! Från Hälsingland… Läs mer

Tidens tro drabbar människan. Var och en salig på sin tro stämmer dåligt när människors livsöden styrs av sådant de inte kan påverka. Så var det då, så är det nu?

Det var det där med associationer, det började med en promenad på Marstrand som gick förbi kyrkan där, då kom jag att tänka på häxanklagelserna som gjordes mot kvinnor i trakten och därifrån gick tanken till en bok jag brukar läsa högt i årskurs sex. Häxans son, som för övrigt är fantastiskt bra att jobba… Läs mer

Det är anno 1899 – sekelskiftet närmar sig och arbetarna på sågen i Svartvik är allt mer utbildade och organiserade. De är medlemmar i frikyrkan och blå bandrörelsen men någon fackförening har de ännu inte bildat. En bärande del av Vibeke Olssons romanserie om Bricken handlar om folkrörelsernas framväxt och betydelse för befolkningen och hon låter sin huvudperson anamma de nya idéerna. Samtidigt som Bricken är mån om traditionerna och vill hålla minnet av sin mor levande,  starkt rotat i henne bor den där känslan av att arbetaren skall bli vid sin läst, jante har människorna i sitt… Läs mer

Inte trodde jag att Sami Said skulle läsa sin text så bra!

Sedär, nu hade jag förutfattade meningar om killen som i de flesta intervjuer framställer sig som lite udda och som medvetet använder sitt självvalda utanförskap i sina texter, så också i  Monomani. Den har funnits nedladdad i min telefon några veckor nu och inte förrän i måndags när jag lyssnade till Saids nyskrivna novell på P1 fick jag tummen ur att börja lyssna.


Monomani är en grymt väl vald titel på den här närmast maniska monologen, den läses dessutom otroligt intensivt i (nästan) en enda ordström där Sami Said knappast … Läs mer

… Läs mer