Dagens spaning lyder: Visst har det kommit ett antal skönlitterära böcker det senaste året som ger mer nyanserade bilder av och en röst åt människor som lever med t ex ADHD, ADD eller Aspbergers syndrom?

På sätt och vis började tankarna på det här inlägget med Bron. När vi var i London hade TV-serien premiär där och Saga var överallt på reklamplats. Hon är på många vis ett spännande exempel på hur människor med särbegåvning inom ett område och total brist på begåvning inom andra får en allt mer naturlig plats i både böcker, TV och film.

Nu börjar jag faktiskt med en felaktighet, Aspbergers som diagnos… Läs mer

Vemod är känslan som går som ett stråk genom Bodil Malmstens sista loggbok Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig. Texterna ger oss vardagsfragment som pusslas samman till en samhällskritisk och ibland ganska uppgiven röst. Åldrandet och oron tränger sig på och det Sverige som hon flyttat tillbaka till är inte det samma som hon en gång övergav. Lite nedstämd gjorde den här boken mig och som tur är så kan jag läsa hennes blogg Finistère. Där kan jag känna mig tröstad, hon lämnar en öppning, hon ger oss läsare hopp:

Det kommer att bli ett gott nytt år.Det kommer att komma

Gårdagen var kalasdag och jag blir alltid lika glad när jag får mig ett boktips. Den här gången var det en moster som tyckte jag skulle läsa om den där Ove. Det tycker jag att alla ska göra – boken om Ove verkar passa precis alla! Så här skrev jag i januari 2013:

Visst har vi alla en Ove inom oss? Ett drag av den där personen som tycker om ordning och reda, det var bättre förr och som ägnar både tid och energi åt att förfasa sig över andras fel och brister. Frågan är väl bara hur mycket man släpper fram den där Ove i sitt liv?

Ove är 59 år och han har just blivit pensionerad från sitt arbete, han har ordning på

Idag startar uppläsningen av Lena Anderssons prisade roman Egenmäktigt förfarande hos Sveriges Radio.  Alla avsnitten ligger redan uppe och man kan lyssna direkt eller spara dem för en regnig dag…

Min reflektion kring romanen kommer här i repris från september 2013:

Mitt Katarina Wennstam-maraton fortsätter. Nu har jag läst Dödergök som berättar två parallella historier. Precis som i de tidigare böckerna så handlar det om våld mot kvinnor och i den nära familjen och i den här boken får vi följa hur den arbetslösa journalisten Maria Allende flyttar in i ett radhus och snart får reda på allt mer om husets förra ägare. Det visar sig att en ung kvinna har blivit mördad i huset av sin make, polismannen. Marias privata intresse blir snart ett kriminalfall som berör många och ställer svåra moraliska frågor. Samtidigt så utreder åklagaren Madeleine Edwards… Läs mer

Jonas Gardell – Hans trilogi om Torka inga tårar knöts ihop. Så viktigt, så förföriskt lättläst om ett allvarligt ämne. Allåldersböcker av bästa slag.
Chimamanda Ngozi Adichie – Hennes skarpa penna beskriver det koloniala arvet och känslan av exil. Både romaner och noveller, alltid tänkvärt.
Håkan Nesser – Hans underfundiga och filosofiska språkdräkt tar spänningsromanerna till en… Läs mer

I Wennstams Alfahannen fortsätter hon att skildra mäns sexuella våld mot kvinnor och i den här boken är det filmbranschen som är miljön. Unga flickor som väldigt gärna vill få en chans att bli berömda, medelålders män som gärna vill känna sig unga igen och allt i ögat på kameraobjektiven. Gränsen för vad som är ömsesidigt beroende till utnyttjande är hårfin och en sen natt får Emma nog. Den välkände hollywoodskådespelaren går ett steg för långt och livet blir inte längre sig likt för någon av dem.

Jag blev mycket glad över att möta Emma Wahl igen, den lilla fjortonåringen från Smuts har vuxit… Läs mer