Staden stinker av sardin. Så är det, och jag gillar inte lukten av fet fisk. En fin fisk i filt är mer min stil. Om nu den hjälper till att hålla ordning på nycklarna är det ännu bättre …
På plaketten syns Lord Byron som vistades i Monserrate och inspirerades av den vackra naturen och en väns trädgård. Vi skålade med en körsbärslikör, ging-jinha, som serverades i en liten chokladkopp. Sällan har en körsbär i likör smakat så bra 🙂
… Läs mer
Efter en vindlande busstur genom murgrönetäckt skog anlände vi Palacio de Pena. Som ett sagoslott med tinnar och torn, pastellfärger och kakelplattor i en salig blandning. Väldigt på gränsen till kitsch men vidunderlig utsikt över berg och dal.
De två karaktäristiska skorstenarna höre till köket på palatset nere i byn Sintra. Palacio Nacional var väsentligt mer genuint och hade en fantastiskt vacker inredning.
Slumpen gjorde att vi idag såg de fina kaninerna av Antonio da Costa i fullstorlek. Lugn du hinner är titeln och passar fint på entunnelbanestation. Kakel förstås, vad annat här i Portugal.
… Läs mer 
Resans överraskning så långt var det maffiga moderna museet i Belem. Länk kommer snart. Pedagogiska och välhängda utställningar som guidade oss genom 1900-talets konstriktningar. Väl värt att besöka.
Monumentet till minne av Portugal som sjöfararnation. Pampigt vid kajen som tidigare var platsande man ställde iordning skeppen som skulle ut och handla i världen. I klostret finns också Vasco da Gamas grav. Den såg vi inte. Däremot gick vi in i vagnsmuseet som här till presidentpalatset. Överdåd är bara förnamnet.
Fernando Pessoa sitter med ett glas i hand mitt ibland shopping och restauranger. Lite längre ned på gatan hittar jag världens äldsta bokhandel: Bertrand Livreiros från 1732. Jag blev tvungen att köpa en liten tunn bok, det blev dikter som Pessoa skrivit på engelska. Han var portugis men växte upp i Durban, utbildade sig på engelska och skrev på båda språken.
(The Night is My Garment)
The night is my garment, the stars
Are my girdle in space;
The day is a thing that wars
With mine outer grace
Of stars.
100 år sedan han födelse är det iår och det moderna museet Centro Arte Moderna har en stor utställning. Antonio da Costa var en för mig okänd konstnär som verkligen imponerade.
Few things in my life make me as happy as this painting.
Kaffe och pasteis de nata ackompanjerade av skränande gröna papegojor i den vackra trädgården avslutade besöket på ett mycket sevärt museum. Berättelsen om Calouste Gulbenkian är ju helt otrolig bara den. Han hade armenisk bakgrund, föddes i Albanien och startade sitt konstsamlande vid fjorton års ålder. Han byggde upp en förmögenhet när han fick ersättning för en affär i oljebranschen, 5 % av ägandet i Shell och 5 % i BP. När andra världskriget kom till Paris tog han sina konstskatter med sig till Lissabon. 1955 testamenterade han dem och nu driver en stiftelse museet. Det som var extraordinärt
Ja, ett litet litteraturrelaterat inlägg får jag väl klämma ur mig. Har tillbringat dagen på Potugals riviera, i Casceis och badorten Estoril. Vi njöt av tre kilometer strandpromenad, cykeltur och vila på en bänk utanför kasinot. Tack vare Gästbloggar’n så fick jag klart för mig att Estoril, som väl kan kallas ett portugisiskt jet-setställe, under andra världskriget hade både exilregenter och agenter från alla sidor på plats. Ian Fleming sägs ha fått inspiration till Casino Royal och Graham Green har vistats på orten. Kan väl tycka att den glamorösa känslan inte riktigt infann sig,
… Läs mer 
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer