Och så sitter jag ensam, placerad längst inne i ett hörn på restaurangen, och jag lovar, jag går bara på enkla ställen. Caféer och creperier och liknande, men det verkar vara helt opassande att äta själv. Hur som. Cidern är god, serverad i kopp som sig bör.

På St Maló-sidan var det mesta av vandringen en bit upp från stranden, jag frågade en dam och hon berättade att delar av kusten är privatägd. Några tillfällen var det offentliga stränder och där kom stigen ned

Synd att inte J var här för det är pannkakshimlen! Idag smakade jag en Bretonne – en crêpe med äppelkompott blandat med crème fraîche och rostade mandlar. Så väldigt gott! 

Mot restaurang Utblick på Luppioberget i Tornedalen. Med utsikt över Torne Älv och med Finland på andra sidan vattnet så åt vi en fantastisk måltid på lokala råvaror. Röding, jordärtskockspuré, rotfrukter, ättiksinlagd gurka och palsternackschips. Visst ser ni granskotten?

Pancotta med havtornssmak och syltade havtorn på toppen. 

Lotta berättar att det är här tomten bor … Vi tror henne väl inte men naturen var mycket vacker! 

Utsikt från ett utedass. 

Malörens fyr är en av de första fyrarna som ritades av Nils Gustaf von Heidenstam. Massor om den finns att läsa på https://www.fyr.org/wiki/index.php/Malören

Alla som känner mig vet att jag är extremt höjdrädd men nojor är till för att besegras. Jag gick upp i fyren, ut på den lilla terassen runt och det gick bra. Strålande utsikt!

Hela fyren är byggd i trä. Heidenstam anpassade utseendet efter kapellet som redan stod på ön. 

Fågellivet och naturen var unik. Isens spår med klappersten och åsar var fascinerande!