Vi spelade kula på torget en dag,en liten folkskolegrabb och jag.
Jag hade väl femti, han hade fem.Vi spelte. Och han förlorade dem.
Han snorade till och gav mig en blick,då jag visslade överlägset och gick.
Men jag ångrade mig, när jag kom till vår port,och tyckte det var något fult, jag gjort.
Jag gnodde tillbaka. Men ingenstanskunde någon säga, var grabben fanns.
Jag skämdes. Jag tror, jag skäms för det än,när jag ser dem spela kula igen.
Och jag ville ge, jag vet inte vad,för att en gång få se den grabben glad.
Men nu är han säkert en stor, grov karl,som släpar och sliter – jag vet inte var.
Och… Läs mer
Till det undersköna, moderna konstmuseet utanför Köpenhamn kommer en av mina litterära idoler i augusti. Klart att jag måste se denna exceptionella kvinna i verkligheten åtminstone en gång i livet. Biljett bokad. Jag har följt hennes författarskap från tidigt 80-tal och läst många, många böcker av JCO. Men … de senaste åren har min begeistring mattats. Jag tycker ibland att det blir för mycket av allt. Lilla himlafågel och En fager mö är de två senaste som jag gett mig på och som jag gillat sådär halvhjärtat. Tyvärr blir det samma betyg för
Senaste kommentarer