Morgonpromenaden på kyrkogården idag ackompanjerades av Johannes Anyurus vinterprat. Mycket lyssningsvärt, välformulerade tankar och kloka perspektiv kring både liv och död. Fin start på dagen!
… Läs mer
Morgonpromenaden på kyrkogården idag ackompanjerades av Johannes Anyurus vinterprat. Mycket lyssningsvärt, välformulerade tankar och kloka perspektiv kring både liv och död. Fin start på dagen!
… Läs mer
Se här är evighetens strand,
här brusar strömmen förbi,
och döden spelar i buskarna
Så underbart personlig, smart och välformulerad den är Stina Ekblads självbiografiska bok Här brusar strömmen förbi. Med avstamp i kärleken till poesin och dramatiken, i polemik med de texter som hon under sin långa teaterbana har läst och framfört så berättar Ekblad om sitt liv och uppväxten som småbrukardotter i Österbotten. Uppväxten i små omständigheter ganska snart efter krigsslutet erbjöd möjligheter
På bokmässan så kan man hitta programpunkten om Berör och Förstör och det är en diktsamling med dikter för unga. Athena Farrokhzad och Kristoffer Folkhammar har gjort urvalet och de har kategoriserat dem i olika teman som fått namn av en strof. Jag läste den från pärm till pärm för några veckor sedan och de teman som jag återkommer till är Att allt ändå till sist skall multna och Det är enklare att älska orden.
Urvalet är brett med lyrik skriven i många olika stilar och former, författarna är alla bosatta i Sverige men flera har sitt ursprung någon annanstans. Särskilt drabbar Jila Mossaeds
Det här är hjärtat – vad kan man använda för ord som gör den här dikten rättvisa? Det är en sorgesång, en kärleksvisa och en protestmarsch. Varför ska du gå och dö innan mig? Hur ska jag kunna leva mitt liv vidare utan dig? Hjärta – slå, slå, slå!
Jag har lyssnat på Bodil Malmsten som själv läser sin dikt om sorgen, och på något vis så berörde det ända in i benmärgen att höra henne läsa. När man följer henne på twitter så förstår man att hon själv är mycket sjuk och på något vis så blir texten om sorgen så ofattbart drabbande.
Hur fort blir lönnarna gula,
som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken.
”ur frånvaron skapas en mån av mättnad
och ur mättnaden en stund av ro
och ur ron en plats för ord
och ur orden jord
för skog”
En dag ligger där en diktsamling i brevlådan och texterna går rakt in i hjärtat. I Agnes Lidbecks UR. DIKTER. tar hon oss med till det nedärvda vansinnet som hotar bryta ut i skogen, till avskedet av en far och sökandet efter en manual till den som kallas livet och förstås till utombordaren. Kärleken och oron till barnen, arvet som man har fått att förvalta och de vardagliga sysslorna som upprepas och nöts in i kroppsminnet –
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Den här bloggen innehåller kakor. När du klickar dig vidare så accepterar du också att kakor hamnar på din dator, surfplatta eller mobiltelefon.
Senaste kommentarer