På väg från ön på västkusten till barndomens slättlandskap så passerar jag de vackraste dalar formade av isen en gång för länge sedan. Rapsfälten blommar och blåklinten står sida vid sida, underskönt och känslan är dubbel, jag kör hemåt men ändå till en allt mer främmande värld. På grusvägen den sista bilten passerar jag skolkamratens stora bondgård, på gårdsplanen står den gul-gröna traktorn parkerad. Jag minns pojken i fråga när han som knappt tioåring körde stora, stora maskiner på åkern och den övriga tiden lekte med sina jordbruksmakiner i korrekt skala. Det fanns bara jordbruk. Bara … Läs mer
Senaste kommentarer