… Läs mer
De två små gossarna är min pappa och hans äldre bror som den här sommaren i slutet av 40-talet hade två små kalvar som de födde upp. Som tvillingar var de pojkarna, trots att de var födda olika år. Det mesta gjorde de tillsammans. Om inte den ene gick till skolan så gick inte den andre, ofta likadant klädda och med en särskild vänskap livet igenom. Två tystlåtna praktiker som älskade att mockla med maskiner och jaga. Nu är båda borta. Alltid tillsammans.
Idag skriver jag lite om mitt 80-tal på Kulturkollo. Bilden är från 1986. Oj, så tiden gått! |
… Läs mer
Hôpp ôm ett äller?
Det var en fråga som ofta inledde konversationer i i min uppväxt. Och det självklara svaret var alltid detsamma.
Jajjamän, vetu.
För mig är augusti alltid det mest naturliga nyåret. Terminerna börjar om, arbetsuppgifterna utkristalliseras och scheman utarbetas som styr hela läsårets planering både i yrket och på fritiden. Jag kastar mig ut i det okända och är lite modigare än jag egentligen vågar. Vi får se om det håller.
Nu hoppas jag på ett något lättsammare år det som kommer än det som gick.
Att ett sensommarvarmt hav tar emot mig.… Läs mer
Klockan 08.15 stannade klockorna. Bomben Little Boy fälldes på 10 000 metes höjd och detonerade 600 m över industri-och hamnstaden Hiroshima. Mellan 90 000 – 120 000 männsiskor dog. |
På nedslagsplatsen finns numer flera minnesmärken, en vacker park och ett museum. |
I monumentet som rests till den lilla flickan Sadakos minne finns klockan som man klämtar varje år till minne av alla som omkom. |
Några av Sadakos tranor som blivit en symbol för fred över hela världen. |
Idag gratulerar vi vår finaste! |
… Läs mer
Lördagens gäster hade med sig en mycket vacker brudorkidé. Underbar! |
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Den här bloggen innehåller kakor. När du klickar dig vidare så accepterar du också att kakor hamnar på din dator, surfplatta eller mobiltelefon.
Senaste kommentarer